Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialtjänsten frågade aldrig barnen

Pappan går omkring bland barnens leksaker i ett tomt och tyst hus.

Han känner sig stämplad som rättshaverist, pedofil och lögnare.

Trots att polisen avskrivit alla misstankar om övergrepp höll socialtjänsten fast vid dem – utan att ens ha frågat barnen.

Tingsrätten och en expert på socialutredningar är kritiska till socialsekreterarnas insatser.

– Det här fallet är extremt i sin förföljelse av den ena parten, säger experten.

Annons

För pappan började det med att han plötsligt blev hämtad till förhör av kriminalpolisen, i januari 2010. Först på polisstationen fick han klart för sig att hans ex-sambos syster påstått att han förgripit sig sexuellt på deras 5-årige pojke och 7-åriga flicka.

– Det var helt overkligt. Så fullständigt vidrigt att tvingas försvara sig mot något sådant. Efteråt grät jag i 14 dagar, tror jag, berättar pappan.

Det är inledningen i en smärtsam process mellan föräldrarna. Misstron dem emellan är total. Mamman är övertygad om att han förgripit sig på barnen. Pappan är lika övertygad om att hon ljuger och svartmålar honom för att få ha barnen för sig själv.

Mamman har avböjt att medverka. Pappan har låtit ST ta del av alla handlingar i ärendet.

För den här granskningen handlar inte om föräldrarna. Den handlar om socialtjänstens insatser när en familj rämnar.

Polisen utredde, men fann ingenting som styrkte mammans misstankar. Utredningen lades ner efter några veckor. Mamman överklagade för att hon ansåg att polisen inte utrett misstankarna ordentligt, men även överåklagaren ansåg att "ytterligare utredning inte förväntas förändra bevisläget".

Från separationen hade barnen bott växelvis. Efter polisanmälan fick han träffa dem två timmar varannan vecka – om det fanns en stödperson från socialtjänsten med.

Vad pappan inte visste då var att stödpersonen också skulle iaktta hela umgänget och rapportera det till socialtjänstens vårdnadsutredning. Några motsvarande observationer gjordes inte hemma hos mamman.

– De hade tagit ställning för henne redan innan de träffade mig. Det är fruktansvärt kränkande. Jag fick inte träffa mina egna barn utan övervakning. Och om jag tog min dotter i famnen så var det misstänkt, säger pappan.

Trots den nedlagda brottsutredningen fanns uppgifterna om misstänkta sexualbrott kvar som en röd tråd genom socialtjänstens fortsatta utredning. Barnens beteende beskrivs som "avvikande, med sexuella inslag" i samband med yttranden från några lärare. Mamman fyller på med fler iakttagelser från hemmiljön, och utredarna lägger ner stor energi på att tolka det i förhållande till pappan.

Pappan var fortfarande vårdnadshavare, men nekades nu information om sina barn från socialtjänst, skola och sjukvård. När han protesterade och blev upprörd noterades för framtiden att han är svår att samarbeta med, och vill förvränga information.

Pappan säger att uppgifter om sexövergrepp spreds bland grannar, bekanta och i den idrottsklubb där han är aktiv som pojktränare. Mamman ringde till klubbens ungdomsansvarige och varnade honom.

– Hon sade till mig att pappan var dömd för sexuella övergrepp, men så var ju inte fallet. Jag tycker det är fantastiskt skönt att vi kollade upp det här hos polis och åklagare så vi kunde stoppa ryktesspridning. Det är något jag kan rekommendera alla föreningar – kolla fakta innan ni agerar, säger den ungdomsansvarige.

Detta omnämns inte i socialtjänstens utredning.

I juni 2010 inleds processen i tingsrätten med en förberedande förhandling. Båda föräldrarna krävde ensam vårdnad.

Med ett snabbyttrande från familjerätten som grund beslutar tingsrätten att mamman tills vidare ska ha vårdnaden om barnen. Det här är ett beslut som ska visa sig bli avgörande för hur tvisten sedan avslutas.

Pappan anser att uppgifter som visar hur mamman har beljugit honom och spridit falska rykten utelämnades i snabbyttrandet.

– Hon har hela tiden betraktats som trovärdig, trots att hon ljugit om flera saker. Men allt jag gör och säger tolkas som att jag har samarbetsproblem och brusar upp, säger pappan.

I november 2010 lämnar familjerätten sin slutliga vårdnadsutredning till tingsrätten, ett centralt dokument i processen.

Där står nu att barnens "avvikande sexuella beteende" har minskat, och att båda mår bättre. Någon riktig förklaring till beteendena och förändringen finns fortfarande inte. Men utredarna framhåller som en tänkbar förklaring att barnen numera aldrig träffar sin pappa ensamma.

"Utifrån de uppgifter som framkommit i utredningen bedömer utredarna att det inte med säkerhet kan garanteras att barnen inte riskerar att fara illa tillsammans med sin pappa", skriver de i sin riskbedömning. Någon riskbedömning av mamman redovisas inte.

Utredarna talade med många referenter från vård, skola och dagis. Men de frågade inte barnen. De försökte alltså inte ta reda på vad huvudpersonerna i vårdnadstvisten tycker och tänker om sin tillvaro.

Utredarnas yttrande avslutas med rekommendationen att mamman ska få ensam vårdnad. Någon rekommendation om hur barnen ska få umgås med sin pappa lämnas inte alls, och utredarna framhåller på nytt risken för sexuella övergrepp.

Om tingsrätten hade gått på den linjen skulle pappan aldrig mer ha fått träffa sina barn utan mammans godkännande. Men nu tar ärendet en ny vändning.

Pappan kontaktar docent Bo Edvardsson, docent i psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet. Under 25 år har han granskat hundratals utredningar inom socialtjänst, polis och psykvården. Mot betalning tar han på sig uppdraget att göra en granskning även av detta ärende.

Edvardssons slutsatser är ett kraftigt underkännande av socialtjänstens arbetsmetoder och den inlämnade utredningen.

– Det här fallet är extremt i sin förföljelse av den ena parten. Det är ett av de två värsta fallen jag har sett, och i det andra fallet var det en mamma som drabbades, säger Bo Edvardsson.

– I grundlagen, regeringsformen, står det att offentlig verksamhet ska bedrivas sakligt och opartiskt. Socialtjänsten i Sundsvall har brutit kraftfullt mot det, säger Bo Edvardsson.

Socialtjänsten har tidigt bestämt sig för att tro på mamman, och på att pappan är en sexualförbrytare, anser Edvardsson.

– De har jobbat mycket könsdiskriminerande. Man försöker hela tiden maximera betydelsen av uppgifter som talar för att pappan utsatt barnen för övergrepp. Och man håller fast vid dem, trots att de inte håller för en närmare granskning. Man har inte samma iver att belasta mamman med omständigheter som framställer henne som olämplig. Trots att det finns sådana uppgifter går man inte vidare med dem, säger han.

Bo Edvardsson tycker att socialtjänsten varit närmast fixerade vid tanken på att de två barnens beteende har med sexuella upplevelser att göra.

– Vad jag kan se i materialet är barnens beteenden inte alls speciellt anmärkningsvärda. Det här är mer ett sätt att komma åt fadern. Man har fixerat sig vid en enda föreställning om det barnen gör. Det visar att varken mamman eller utredarna har några djupare kunskaper i barnpsykologi, säger Bo Edvardsson.

En allvarlig invändning är att barnen inte har blivit intervjuade om hur de har det hos mamma och pappa.

– Hade man haft ett äkta intresse av att utreda hur barnen har det skulle man ha frågat dem. Att inte höra barnen strider dessutom mot FN:s barnkonvention. Barn har rätt att komma till tals, och här avgörs en viktig fråga om deras framtid. Misstanken infinner sig att man valt bort det för att resultatet kanske inte skulle passa med utgångspunkten – att pappan var en förövare, säger Bo Edvardsson.

Bo Edvardsson anser att politikerna i socialnämnden och ledningen för socialtjänsten måste agera.

– Ja. De borde verkligen fundera över hur de bedriver utredningar, mot bakgrund av grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. Jag undrar om detta är en engångsföreteelse, eller om det är ett uttryck för en förvaltningskultur. Den kulturen mår i så fall inte speciellt bra, säger Bo Edvardsson.

Du har fått betalt av pappan för att göra ditt sakkunnigutlåtande. Kan man anse att du är opartisk då?

– Vill man hävda att mitt utlåtande är kass tar man också på sig en bevisbörda. Det går naturligtvis att låta granska det på vetenskapliga grunder. Men det troliga är nog ändå att man försöker misstänkliggöra mig i stället.

Hans Burman är ordförande för Manscentrum i Sundsvall, vars medlemsantal på kort tid växt till ett 60-tal, främst män. Han säger att det bland medlemmarna finns gott om liknande erfarenheter.

– Alla som har sökt sig till oss är oerhört besvikna på socialtjänsten i Sundsvall. Och det är samma namn där som kommer upp hela tiden. En mycket stor majoritet av dem beskriver också att socialtjänsten är tydligt partisk mot papporna. De är jätteledsna och besvikna, för det är ingen som lyssnar på dem eller tar dem på allvar. De säger att vad de än gör så kan det vändas emot dem, säger Hans Burman, ordförande i Manscentrum.

– Det är beklagligt om det är så många som känner sig partiskt bemötta av familjerätten, säger Mia Brodin, som är chef för socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Hon vill inte bemöta Bo Edvardssons hårda kritik mot familjerätten, utan att först ha tagit del av hans utlåtande, och tingsrättens resonemang kring det och vårdnadsutredningen.

– Man måste ha i minnet att detta är en partsinlaga. Men självklart måste vi ta till oss av kritik och se om vi behöver vidta åtgärder för att förbättra oss, säger Mia Brodin.

Hur länge ska socialtjänsten hålla fast vid misstankar om övergrepp sedan polisen avskrivit dem?

– Det är en viktig fråga, och något som vi kanske måste borra djupare i. Vi ska ha barnen i fokus, och har skyldighet att lyfta fram eventuella risker för dem. Domstol, polis och socialtjänst har olika roller som kompletterar varandra. Även om polisen avskriver misstankar om övergrepp så kan socialtjänsten bedöma att barnet har behov av skydd. När det finns en stark konflikt mellan föräldrarna blir det svåra gränsdragningar och barnets behov riskerar att komma kläm, säger Mia Brodin.

Docent Bo Edvardsson hördes i vårdnadstvistens huvudförhandling nu i vår. Enligt domaren, lagman Sten Burman, tillförde han målet viktig information.

– Det var värdefullt. Det förstärkte vissa moment, vissa indicium på att socialtjänstens utredning hade svagheter. Att den genomförts med en viss utgångspunkt. Vi tycker också det är en brist att utredarna inte pratat med barnen, säger Sten Burman.

Domen kom den 17 juni, och underkänner i princip socialtjänstens utredning. Rätten ser inga belägg för att pappan skulle ha utsatt barnen för övergrepp, eller att barnen skulle fara illa hos honom. Båda föräldrarna anses lämpliga som vårdnadshavare och för umgänge.

I stället blir barnens stabilitet avgörande – uppgifter om att de mår bättre sedan de börjat bo bara hos mamman. Rätten anser att detta i sig kan bero på flera saker, men slår ändå fast att just stabiliteten i barnens tillvaro är viktig. Därför tilldöms mamman vårdnaden.

Det provisoriska beslutet att barnen skulle bo hos sin mamma medan processen pågick blev alltså avgörande.

– Den som får den interimistiska vårdnaden har ofta ett försprång i en vårdnadstvist. Just för att man inte senare vill rycka upp barn från deras invanda miljö. Därför är det ett väldigt viktigt beslut, säger Sten Burman.

Pappan mister vårdnaden. Men efter en övergångsperiod med stödperson kommer han att få ha dem varannan vecka i fem dagar, på lov och några sommarveckor. Datumen är noga reglerade i domen.

Pappan känner sig stämplad som rättshaverist, pedofil och våldsverkare. Han har förlorat sin grundtrygghet och tillit till myndigheterna.

– Det har varit en mardröm. Socialtjänsten gör allt för att krossa en pappa. Jag ifrågasätter starkt deras objektivitet och deras kompetens. Det gäller ända upp till chefsnivå, säger pappan.

Det känslomässiga priset blev högt. Men det har också kostat ekonomiskt.

– Jag slutade räkna pengar när det hade passerat en halv miljon i kostnader för advokater och expertutlåtandet. Om inte min familj hade stöttat mig ekonomiskt hade jag aldrig fått se mina barn igen, säger pappan.

Han har anmält socialtjänstens handläggning till socialstyrelsen, och en granskning pågår.

Trots att han förlorade vårdnaden ser pappan nu fram emot att få en normal tillvaro med sina barn.

– De säger att jag ska vara glad att jag fick växelvis boende. Och det är jag väl, med tanke på alternativet. Och på ett sätt kan det vara bra om en förälder har vårdnaden, så det inte blir krig hela tiden. Jag hoppas det kommer att funka nu, och att barnen får den stöttning de behöver. Så de inte far mer illa än vad de redan har gjort.

Fotnot: Mamman har överklagat tingsrättens dom, och yrkar att pappan inte ska få något umgänge med barnen. Hon ifrågasätter kvaliteten i polisens utredning, och tingsrättens bedömning av pappans lämplighet för umgänge. Hovrätten beslutar kommande vecka om prövningstillstånd ska beviljas.

Annons