Socialtjänsten i Sundsvall bryr sig mer om paragrafer än om barn. Det har jag fått erfara som god man till fyra ensamkommande barn som Sundsvalls kommun placerat i Norrtälje kommun. Det började med att Inspektionen för Vård och omsorg (IVO) upptäckte att barnens boende, ett ungdomshem i Norrtälje saknade ett visst tillstånd. När kommunen fick reda på detta beslutade man att med kort varsel riva upp och flytta barnen från deras trygga och invanda miljö.
■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.
Barnens bästa gällde inte längre utan nu var det en paragraf i ett avtal som var viktigare. Barnen ifråga trivdes ypperligt i sitt boende, gick i skolan, hade kompisar, flickvänner och fritidsintressen. Kort sagt, de hade tagit ett stort steg i integrationen. Men nu hade alltså Sundsvalls kommun beslutat att paragrafer står över såväl integration av nyanlända som barns rättigheter. När jag vädjade till en handläggare på socialtjänsten så svarade hon harmset "jag kan ju inte gå emot min chef". Jag anser att det borde vara en själklarhet att i alla sammanhang våga stå upp för barnen.
