Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Är sista spiken slagen i kistan där Alliansen vilar?

Misstroendeförklaring är ett av oppositionens kraftigaste verktyg att använda i riksdagen om regeringen missköter sig. Det bör användas med försiktighet, för att inte dess kraft ska urvattnas.

Annons

Det bör definitivt inte användas för att skapa kaos. Och den som använder det för att själv komma till makten bör vara medveten om att det också kan slå tillbaka inte minst om det tidigare missbrukats.

Därför var Liberalernas och Centerpartiets besked på torsdagen, att de inte tänker ställa sig bakom ett misstroendevotum mot försvarsminister Peter Hultqvist, välkommet.

Saken är den att frågan inte borde ha väckts till att börja med, och att det gjordes är naturligtvis en bock i kanten för både C och L som skadar deras trovärdighet nu när de väljer att backa. Därför hedrar det båda dessa partier att de tagit sitt förnuft till fånga och backar trots att det onekligen verkar fladdrigt.

Vad som är något mindre hedersamt är kanske att de backar för att hålla dörren öppen för regeringssamarbete med Socialdemokraterna. Det är bra att den dörren hålls öppen, men en misstroendeförklarings vara eller inte vara bör inte avgöras utifrån vem som vill ha makt, utan med utgångspunkt i vad som är bäst för Sverige, på kort sikt och i längden. Parlamentariskt kaos är knappast bra för Sverige, och är något som bör försöka undvikas så långt det är möjligt.

Det går att ha mängder av synpunkter på nuvarande regering och den politik den för, men att en S-regering för socialdemokratisk politik är inte i sig ett skäl att fälla den.

Vad gäller skandalen kring Transportstyrelsen och Peter Hultqvist eventuella ansvar för den, är det helt enkelt så att Allianspartierna hade för bråttom att peka ut vilka ministrar som borde gå. Det framkommer fortfarande ny information som förändrar situationen och det hade varit rimligt att åtminstone invänta resultatet av den utredning som Konstitutionsutskottet (KU) just nu genomför. Inte heller får vi glömma att vi lever i en osäker tid rent säkerhetspolitiskt, att Hultqvist har gott renommé långt utanför sitt eget parti och att det skulle kunna vara förödande att byta ut honom i det här skedet.

Att torsdagens besked kanske slog sista spiken i kistan för Alliansen är knappast något som C och L ensamma bär skuld till. Många spikar har slagits i den kistan sedan förra valet, och den längsta spiken var snarare den som M slog i när partiet närmade sig SD.

För det är faktiskt mer ansvarslöst av M och KD att sätta sig i samma båt som SD och luta sig mot SD i regeringsfrågan, än det är av L och C att hålla dörren öppen vänsterut.

En Alliansregering är endast eftersträvansvärd om det finns någon allians att tala om, som håller ihop och delar en gemensam grund. I dag verkar det inte finnas en sådan.

Läs fler texter av Sofia Mirjamsdotter här.

Följ Sofia Mirjamsdotter Facebook.