Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Det är inte bara skärmarnas fel att barn läser mindre

Annons

Det var inte särskilt överraskande att Statens medieråd i sin årliga undersökning om barn och ungas medievanor konstaterar att de lägger mindre tid på att läsa böcker och tidningar än någonsin.

Men det är ytterst oroande, kanske framförallt för att vi sett tendensen under en längre tid men det ändå fortsätter åt samma håll.

Att kunna läsa är grunden till all annan kunskapsinhämtning. Och det räcker inte att kunna ljuda sig igenom en text. Det krävs att man förstår vad man läser.

Att läsa skönlitteratur är dessutom oumbärligt för att bli en rikare människa, för att utveckla empati och förståelse för människor olika en själv, för att få grepp om livet och om världen.

För att till fullo kunna vara en del av samhället och använda sina demokratiska rättigheter är det också viktigt att ha ett språk, att kunna uttrycka sig och delta i samtal. Att läsa välskriven skönlitteratur är en oslagbar metod att lära sig språk, och att utveckla sitt eget skrivande.

Då och då kommer det larm från universitet om studenter som inte klarar av att formulera en enkel skrivuppgift, som helt enkelt inte kan bygga meningar, och som har problem att förstå studentlitteraturen. Hur är det tänkt att dessa studenter ska klara av att ta till sig av undervisning på högre nivå?

I vanlig ordning när det dyker upp ett samhällsproblem är det många som kommer med förslag på enkla lösningar. De kan var och en självklart bidra till att vända skutan, men problemet är komplext och kräver insikt och insatser från flera delar av samhället.

Då Statens medieråds undersökning är väldigt fokuserad på digitala medier och internetanvändning är det inte heller förvånande att diskussionen om skärmtid kommer upp. Skärmar beskylls tyvärr väldigt förenklat för en lång rad samhällsproblem, där barns minskade läsning bara är ett av dem.

Men skärmtid i sig är inte problemet. Däremot spelar det stor roll vilken sorts aktivitet man ägnar sig åt vid skärmen, och – vad man gör när man inte sitter vid en skärm.

Det är också orättvist mot de unga att vuxenvärlden ofta hävdar att just ungdomars skärmanvändande skulle vara problematisk och ligga bakom allehanda problem, samtidigt som de flesta vuxna använder skärmar i lika stor utsträckning som barnen. Barn gör som bekant som vuxna gör.

Aktuellt problem: Barn och unga läser för lite böcker. Och ju äldre de blir desto mindre läser de. Visst är konkurrensen från internet en del av detta problem, men inte ensamt.

Läsning, av framförallt skönlitteratur, har nedvärderats i hela samhället. Biblioteken får mindre resurser, bokrecensioner ges mindre plats i våra tidningar, och så sent som på onsdagen stod det klart att SVT:s Gokväll byter ut sina boktips mot teveserieprat.

När barn allt mer sällan ser vuxna med en bok (eller en tidning) i handen är det inte konstigt att de inte heller ser läsning som en naturlig del av vardagen. Även om de vuxna läser tidningen i mobilen eller en bok på en läsplatta uppfattar inte barnen exakt vad det är den vuxne gör, hen kan ju lika gärna sitta och jämföra priser på någon e-handelssajt eller spana in ouppnåeliga objekt på Hemnet.

Många skolor saknar bemannade skolbibliotek och även där det finns är tillgången ofta begränsad till några få timmar i veckan.

Vi måste höja statusen på skönlitteratur. Det går inte att lägga ansvaret ensamt på skolan, eller biblioteken, eller massmedia, eller föräldrarna. Det krävs en gemensam insikt i hela samhället, som omfattar insikt om risken vi tar när allt fler aldrig läser en roman.

När språket utarmas, vilket det gör om färre personer behärskar det till fullo, då är vi illa ute som upplyst civilisation. Det är förhoppningsvis långt kvar till dess, men så länge spiralen strävar nedåt istället för uppåt kan vi inte luta oss tillbaka och tänka att någon annan ska lösa problemet.