Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Det behövs ingen tolk för att förstå vad Kristersson egentligen säger

Annons

Det är svårt att leva och arbeta i Sverige för den som inte behärskar svenska språket. Språket är nyckeln till fungerande integration. I detta har Moderaterna helt rätt i det förslag som presenterades på måndagen i en debattartikel i SvD, undertecknad av Ulf Kristersson och Kristina Axén Olin.

De konkreta förslagen som presenteras i fem punkter är däremot tvivelaktig signalpolitik.

Första punkten som handlar om att ställe högre krav på deltagarna i SFI (svenska för invandrare). Redan där blir det fel. Visst är det rimligt att ha kunskapsmål för den som studerar svenska, men för att dessa mål ska uppnås krävs en fungerande undervisning, och kraven kanske i första hand ska ställas på den, för att ge deltagarna möjlighet att uppnå målen.

Först och främst måste asylsökande ha rätt till SFI, och den ska påbörjas så snart det bara går sedan personen anlänt till Sverige. Och SFI-undervisningen måste hålla hög kvalitet, vilket inte alltid är fallet.

Att ha permanent uppehållstillstånd kan däremot motivera språkinlärning, när man vet att man får stanna och kan bygga sin framtid i Sverige.

Punkt två handlar om språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Här har M helt missat poängen med att ge uppehållstillstånd åt asylsökande. Det är skyddsbehovet som ska avgöra om en person får uppehållstillstånd, inte språkkunskaperna.

Visst skulle detta kunna vara ett incitament att lära sig svenska, men de allra flesta inser snabbt att utan svenska har man dåliga framtidsutsikter i Sverige och vill nog lära sig alldeles frivilligt, utan att det villkoras mot permanent uppehållstillstånd. (Att ha permanent uppehållstillstånd kan däremot motivera språkinlärning, när man vet att man får stanna och kan bygga sin framtid i Sverige, till skillnad från när man endast har tillfälligt uppehållstillstånd och är osäker på om man får stanna.)

Den tredje punkten är den mest kritiserade och anmärkningsvärda. Den handlar om att begränsa rätten till tolk för personer med permanent uppehållstillstånd. Hur detta skulle förbättra integrationen är en fullständig gåta. Hur hjälper det en invandrad kvinna att inte ha tolkhjälp vid besök hos mödravården eller barnavårdscentralen? Hur förbättrar det hennes integration? Och vad gör det med vårdpersonalens arbetssituation, att inte kunna kommunicera med patienten?

Det är inte barnen som har svårast att lära sig ett nytt språk, det brukar ofta gå alldeles av sig själv.

Den fjärde punkten handlar om obligatorisk språkförskola för nyanlända barn. Det är knappast dåligt, men det är inte barnen som har svårast att lära sig ett nytt språk, det brukar ofta gå alldeles av sig själv, om inte förr så i skolan. Av samma anledning är det oroväckande att M skriver att "Rätten till hemspråk har varit starkare än skyldigheten att lära sig svenska." Men bra hemspråksundervisning underlättar även inlärning av svenska.

Den femte punkten handlar om att ge lågstadiebarn sommarskola och läxhjälp om de inte behärskar språket. Det är ett förslag som det är svårt att invända mot, om det inte vore för att detta, precis som obligatorisk språkförskola kostar en massa pengar som skulle ge bättre resultat om de lades på SFI och tolkar. Nu tvingas ofta barn tolka åt sina föräldrar. Det ska de inte behöva göra. Pengarna skulle därför göra större nytta om man införde obligatorisk SFI för alla asylsökande. Det skulle också på sikt minska behovet av tolkar.

Annons