Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Det går att vända trender utan politisk styrning över vår privatkonsumtion

 
Ledare om klimatet
Visa alla artiklar

När jag växte upp på sjuttiotalet kallades kött, fisk och kyckling för "sovel". Det var det man hade till basfödan för att sätta smak. Mätt fick man äta sig på framförallt potatis, men även bröd, pasta eller ris kunde utgöra basföda.

Sedan dess har svenskens köttkonsumtion ökat drastiskt. Störst har ökningen varit sedan 90-talet.

Högre levnadsstandard och lägre matpriser förklarar en del av ökningen, men också dieter som stenålderskost och LCHF där proteinet, alltså köttet, utgör basen i måltiden har påverkat mångas matvanor.

På senare år har antalet vegetarianer och veganer ökat vilket betyder att de som fortfarande äter kött äter rätt mycket mer kött än tidigare, per person räknat.

Förslag har funnits om att införa en köttskatt, något som hittills saknat tillräckligt stort stöd i riksdagen. Men nu verkar det som om just vad gäller köttkonsumtionen så kanske det går att vända trenden även utan politisk styrning över den enskildes konsumtion.

Sedan 2017 har kurvan vänt, och vi äter mindre kött per person. Samtidigt har efterfrågan på svenskt kött ökat. Detta är i sanning goda nyheter, både för den som bryr sig om klimatet och den som bryr sig om svensk matproduktion och svenska bönder.

Det har blivit trendigt att äta mer vegetariskt. Kokboksmarknaden svämmar nästan över av kokböcker för den som vill ha ett grönare liv. Mattidningarna erbjuder i dessa dagar gröna alternativ att ha på julbordet och bilden av att vegetarianer skulle leva på salladsblad och linser torde för länge sedan ha suddats ut ur de flestas medvetande.

Nu måste vi inte helt sluta att äta kött, däremot är det en god idé att göra det mer sällan och då vara mer noggrann med varifrån köttet kommer.

Frågan är om köttskatt skulle snabba på den här utvecklingen åt rätt håll. Från jordbruket och Centerpartiet varnar man för att en sådan kommer att slå hårt mot den svenska köttproduktionen, och det kan knappast vara avsikten. Närproducerat är redan idag dyrare än importerat. Å andra sidan är de siffror som funnits på bordet, ungefär 20 kronor i skatt per kilo kött, ganska marginella i förhållande till vad kött kostar redan idag.

En sådan skatt skulle knappast påverka köttmängden på medelklassens grillar, däremot kunna vara avgörande för dem som har det sämst ställt, som ensamstående låginkomsttagare och fattigpensionärer.

När det nu har visat sig att trenden går att vända även utan politisk styrning kanske vi ska se det som en allmän uppmaning till att fortsätta upplysa och uppmuntra. För de flesta är det ingen större uppoffring att byta ut köttet mot sojakorv eller falafel ett par gånger i veckan, snarare innebär det en positiv förändring och större variation på middagsbordet.

Vad gäller politisk styrning av våra matvanor kanske det räcker om den sker på det lokala planet, genom att erbjuda mer och bättre vegetarisk mat i de verksamheter som drivs av det offentliga, som skolmatsalar och vårdinrättningar. Och givetvis genom traditionell upplysning och information som var och en sedan kan använda som underlag för egna beslut.