Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Jag håller med Navid Modiri om att samtalet är viktigt

Är det viktigt att låta alla åsikter komma till tals, inklusive förintelseförnekare vars åsikter bygger på historierevision och rena lögner?

En av mina absolut största idoler hette Gitta Sereny. Hon var en journalist och författare som vigde sin journalistiska gärning åt att försöka förstå ondska. Bland hennes mästerverk finns boken Albert Speer och sanningen, där hon försöker förstå hur en vanlig tysk arkitekt kunde bli en av Hitlers närmaste män. Hon låter Speer ge sin version av händelserna utan att ursäkta hans handlingar, men också utan att döma. Gissningsvis hade hon inte lyckats få Speer att prata så pass öppet som han gjorde med henne om hon inlett med att gå till angrepp mot hans person.

Utan att skriva sina läsare på näsan lyckas Sereny förklara hur det går till när människor radikaliseras, att det kan hända i stort sett vem som helst och att ingen är alltigenom ond eller god, däremot formas vi av omständigheter och omgivning. Detta är extra viktigt att förstå i vår tid, när återigen nazister marscherar på våra gator.

En annan person som säger sig vilja försöka förstå, som tror på samtal framför konfrontation, är Navid Modiri. Han är en musiker, föreläsare, skribent och numera även samtalsaktivist från Göteborg.

Sin samtalsaktivism utövar han bland annat i podden "Hur kan vi?" där han bjuder in kontroversiella personer utifrån idén att samtal är bästa sättet att motverka polarisering, och öka förståelsen mellan människor.

På förintelsens minnesdag den 27 januari publicerades ett avsnitt av podden där Modiri möter journalisten, islamofoben och nazistvännen Ingrid Carlqvist.

För detta tilltag har Navid Modiri med all rätt fått hård kritik, då han upplåtit sin plattform åt en person som ifrågasätter förintelsen och uttalar sig grovt islamofobiskt. Modiri svarar med att lyssna, ställa försiktiga följdfrågor och hävda att han är för dåligt påläst för att gå i polemik. Och detta på självaste minnesdagen av förintelsen.

Förutom den sakliga kritik han fått på olika kultursidor berättar han på sin Facebook att flera vänner vänt honom ryggen och han upplever sig stå mitt i ett drev. Jag tänker inte recensera den upplevelsen, men vad jag ser på håll är hur Modiri i allt högre grad hyllas av högerextrema och trollkonton på Twitter. Och hur han låter sig omfamnas av dessa.

Det är begripligt att somliga tar avstånd, inte bara från podden, utan också från Modiri. Däremot är jag inte säker på att det är det bästa sättet att mota extremismen. Det som händer när allt fler tar avstånd från en person är att man bidrar till att måla in personen i ett hörn som det blir allt svårare att ta sig ur.

Till slut återstår för Modiri att antingen göra avbön och be om ursäkt för att han trampat snett, och hoppas på att bli förlåten, eller att helt och hållet ansluta till sina nya vänner, högerextremisterna.

Jag håller med Modiri om vikten av samtal. Det är viktigt att tala med människor som är av andra åsikter än ens egna. Det är viktigt att försöka förstå, och inte minst att bemöta dessa åsikter. Ibland kan det även vara nyttigt att få sina egna ståndpunkter ifrågasatta, inte minst för att själv påminna sig om varför man tycker som man gör och slipa på sin egen argumentation.

Framförallt tror jag att det är viktigt, även när det gäller extremister, att så långt det är möjligt försöka skilja på sak och person. Men; att samtala och försöka förstå är en sak. Att erbjuda extremister offentliga plattformar där deras propaganda legitimeras är en helt annan.

Där Gitta Sereny lyckades med den svåra balansgången som det var att låta Albert Speer ge sin version av händelserna utan att någonstans ursäkta eller låta honom stå oemotsagd – hon varvar hans berättelse med hårda fakta om vad som faktiskt hände – slinter Navid Modiri. Jag tvivlar inte på hans goda intentioner. Men till skillnad från Sereny har han ingenting att sätta emot när Carlqvist kommer med grova islamofoba påståenden eller börjar ifrågasätta förintelsens omfattning.

En annan skillnad är att Sereny talade med Speer många år efteråt, sedan han suttit av det fängelsestraff han dömdes till i Nünrbergrättegångarna. Hon berättar en historia och försöker förstå för att lära inför framtiden. Detta medan Modiri okritiskt upplåter plattformar åt nutidspropaganda, som om Sereny skulle ha intervjuat tyska nazister innan de tog makten och låtit dem stå oemotsagda, och därigenom bidragit till normaliseringen av deras propaganda.

Jag tror inte att det är vad Modiri faktiskt vill göra.