Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Linderborg borde se och lära av Oprah Winfrey

Vi är många som såg och hörde Oprah Winfreys tal från Golden Globe-galan natten till måndagen. Det har spridit sig som en löpeld över världen och blivit unisont hyllat. Hon talar om #metoo. Om revolution. Jag grät när jag såg det första gången, och andra. Jag grät när jag såg det tredje gången för att talet, omständigheterna runt det, Oprah Winfrey och allt hon står för och allt hon sade bekräftar känslan som jag och många med mig burit med oss sedan i oktober när rörelsen exploderade. Känslan av att den här gången kommer det att hända något på riktigt. #metoo gör skillnad, och kommer att fortsätta att göra skillnad.

Det finns ingen väg tillbaka från de avslöjanden som gjorts, det finns ingen väg tillbaka till tiden före #metoo. Nu när strukturerna är blottade kommer de också att krackelera.

Och det handlar inte endast om sexuella trakasserier, eller om sexuella övergrepp. Det handlar om de patriarkala strukturerna som löper genom hela samhällsbygget. De strukturer som gjort att män fortfarande tjänar mer än kvinnor, som gjort att kvinnor förminskas och inte tas på samma allvar som män. De strukturer som gör att samhället trots stora framsteg fortfarande är ojämställt. Oprah Winfrey bekräftade detta, hon bekräftade styrkan i #metoo-rörelsen. Att den är viktig på riktigt.

Därför var det med stigande förvåning jag senare läste en artikel i Aftonbladet av Åsa Linderborg, där hon hävdar att #metoorörelsen är svartvit och förminskar kvinnor.

Hennes argument för detta är att de antologier som getts ut med vittnesmål från #metoo innehåller berättelser om kvinnor som varit passiva offer för de män som utsatt dem från diverse övergrepp. Och att måla upp kvinnor som passiva offer är tydligen enligt Linderborg att förminska dem. Dessutom är inte händelserna som beskrivs tillräckligt grova enligt Linderborg. Och det är tydligen fullt rimligt att kvinnor uppmanas gå sängvägen för att klättra i sina karriärer.

#Metoo är en världsomfattande rörelse, den innehåller vittnesmål från tusentals kvinnor. Kvinnor som är olika varandra, som har drabbats av vitt skilda trakasserier, övergrepp och ofredanden. Kvinnor som reagerat olika på dessa. Många av dessa kvinnor har aldrig tidigare berättat för någon om vad de varit med om. Även i fall där inget allvarligt övergrepp skett har händelserna satt spår i dessa kvinnor. Ibland har de burit på skam och skuld i åratal för att de utsatts. De har skuldbelagt sig själva för att de inte sa ifrån, för att de "lät sig våldtas". Tack vare #metoo är det nu många som slutar skämmas, och som lägger skulden där den hör hemma. Tack vare #metoo är det nu mängder av unga kvinnor och tjejer som förstår att det aldrig är deras fel om de utsätts för övergrepp.

Och nu lägger Linderborg åter skuld på dessa kvinnor, för att de inte är starka nog. För att de inte säger ifrån, svarar med att slå tillbaka. Eftersom kvinnor inte per definition är svaga individer gör dessa berättelser enligt Linderborg att kvinnor inte tas på allvar om de framställs som så bräckliga.

Vad Linderborg tycks ha missat är exempelvis att 7 av 10 kvinnor som utsätts för våldtäkt paralyseras. De blir som förlamade. De kan helt enkelt inte slåss eller säga ifrån.

Vad Linderborg också har missat är de strukturer som många fostras till redan som barn när vi får höra att killen som tafsar bara är nyfiken, kanske kär till och med, ja man borde rent av bli smickrad när en man tar sig friheter utan att fråga om lov. Den som under uppväxten får höra sådant kanske inte ser det som helt självklart att börja slåss om hon blir tafsad på.

Det är alltså dessa strukturer som #Metoo bidrar till belysa. Det kommer att ta tid, men de kommer att rivas ner.

Också det internaliserade kvinnohat som Victoria Benedictsson beskriver väl redan 1890 i novellen "Ur mörkret", och som går igen i Linderborgs text, kommer att följa med patriarkatet i graven.

"Och skulden ligger inte hos männen – som man sagt – utan hos kvinnorna själva, i deras feghet, deras brist på karaktär. För kvinnorna själva är den yttre ärbarheten – skenet – allt. Deras dygd sitter inte i karaktären, den sitter utanpå, som märket på ett husdjur. Därav denna solidaritet med hela könet, som kastar ansvaret för en kvinnas handlingar över på alla. Hon betraktas inte som individ: hon är bara en del av sitt kön. Hur har jag inte erfarit det! Jag, som kände det, som om alla de andras skulder vilade på mig ensam, som om min ödmjukhet vore ett försoningsoffer för alla de andras inskränkta, blinda inbilskhet, härsklystnad eller själviskhet! Min hjärna hade sin sjuka fläck, och allt vad livet gav mig av stoff gick till näring åt denna enda punkt."

Linderborg har helt rätt i att en revolution måste tåla ifrågasättanden. Och #Metoo-rörelsen tål att ifrågasättas.

Men till Åsa Linderborg och alla andra som händelsevis funderar på att ifrågasätta #Metoo vill jag ändå rekommendera en titt på Oprah Winfreys tal. Då kanske dessa ifrågasättanden blir mer relevanta och ni slipper göra bort er.

LÄS MER: När vi äntligen tagit ordet tänker vi tala till punkt

LÄS MER: Det är nu det händer

Följ Sofia Mirjamsdotter på Facebook.

Följ Sofia Mirjamsdotter på Twitter.