Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Rädda människor är farliga människor

För en tid sedan befann jag mig på Stockholms centralstation under fredagsrusningen. Trångt, stressigt, människor som sprang åt olika håll och då och då högtalarrösten som varnar för att lämna bagaget oövervakat och för ficktjuvar.

Jag hittade en sittplats, mitt tåg skulle inte gå än på ett tag. Då kom en kvinna fram till mig, överlastad med bagage. Jag hade aldrig sett henne förut, hon hade förmodligen aldrig sett mig. Ändå bad hon mig titta till hennes bagage medan hon uträttade ett snabbt ärende.

Det är sorgligt att denna vardagshändelse förvånade mig. Sorgligt att det har blivit så ovanligt att lita på att en främling ska titta till ens bagage. Tyvärr måste jag också konstatera att jag knappast skulle ha vågat göra som hon.

Ändå är jag övertygad om att få, om ens någon, som befann sig på stationen denna fredag skulle ha missbrukat ett dylikt förtroende. Däremot kanske många hade nekat med hänvisning till tågtider eller misstänksamhet mot innehållet i bagaget.

Varifrån kommer denna främlingsrädsla? Denna misstänksamhet som gör att många begränsar sina liv och utgår ifrån att den andra människan inte vill väl?

Å ena sidan är det djupt mänskligt att hålla garden uppe i situationer som är nya för oss. Att vara vaksam, och inte riktigt lita på en okänd omgivning. Å andra sidan har det gått för långt när utgångspunkten är att alla man inte känner är potentiella förbrytare av något slag.

Och det är inte en slump att tillit mellan människor är en bristvara. Det är inte en slump att rädslan breder ut sig och att misstänksamhet är det första många känner när de tilltalas av en främling. Ingen vill ju vara naiv.

Det finns krafter som medvetet planterar oproportionerlig rädsla hos människor. Rädda människor är inte bara farliga människor. Rädda människor är också mer benägna att tumma på rättssäkerhet och att ifrågasätta det öppna samhället som blivit en självklarhet för oss som lever i liberala demokratier.

Häromdagen spreds en nyhet om terrorhot mot Stockholm. Det var ett av hundratals hot som hanteras av Säkerhetspolisen, men just detta fick av någon anledning vingar och planterade rädsla hos människor i närheten, rädsla som fick somliga att ändra sina planer. Och det är precis var terrorister vill. Att vi ska känna oss rädda. Att vi ska börja ropa efter säkerhet, till slut till nästan vilket pris som helst, och att vi ska misstänka att vår nästa har onda avsikter.

Men vad ska vi med säkerhet till om vi inte har frihet? Frihet att förflytta oss, personlig integritet, rätt att slippa övervakning varje stund på dygnet?

Det är en svår balansakt, att värna individens trygghet utan att tumma på våra friheter, och utan att montera ner rättssäkerhet och demokratiska grundprinciper.

Rädsla gör oss ofta irrationella, och får oss att fatta ogenomtänkta beslut.

Terrorhotet är reellt och måste tas på allvar. Men om vi låter terrorskräck och misstänksamhet mot varje främling ta över är risken att vi i förlängningen monterar ner vår frihet och demokrati. Vad finns då kvar att försvara?