Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Soundtrack of Our Lives dubbelt så bra

The Soundtrack of Our Lives
Communion

Annons

Tokhypade har nog aldrig The Soundtrack of Our Lives varit. Störst väsen lär debutplattan för tolv år sedan gjort. Är det dags nu? Förmodligen inte, men dubbelplattan Communion är riktig bra och lär förstärka det ”creddiga” sorl som alltid funnits kring bandet.

24 spår på två skivor låter som att det ska vara för mycket. Men ingen av halvorna går över 50 minuter så det känns aldrig för långt. Hade alla låtar klämts in på en fullängdare skulle domen blivit ett annan.

Inte en låt på Communion är rivig i stil med gamla hitten Big time. Någon sådant bidrag återfanns inte heller på förra skivan A present from the past (för övrigt också en dubbelskiva). Det låter alltså som ”vanligt” – storslaget, klassiskt och psykedeliskt. Alla låtar går i ett mellantempo eller i ett lugnare register och låt dig för allt i världen inte skrämmas av att vissa av dem kan kännas svårtillgängliga vid första lyssningen.

Jag undrar dock varför den andra halvan hålls i ett lugnare tempo och att de absolut bästa spåren finns på första cd:n. Men den minimala anmärkningen försvinner snabbt efter att jag lyssnat på Ra 88 och Second life replay en gång till.