Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alfredsson hoppas på tionde gången gillt

Mats Sundin har sina VM-guld, Peter Forsberg sina Stanley Cup-titlar och Markus Näslund sitt Lester B Pearson Award.
Daniel Alfredsson har inget av det där — bara chansen att äntligen få vinna något stort.

Annons
Det var först med Frölundas SM-guld i förra månaden som 32-åringen från Björndammen i Göteborgsförorten Partille fick vinna något.
Men förutom det där SM-guldet har det blivit idel besvikelser, både i klubblaget Ottawa och i de nio mästerskapsturneringar han har spelat med Tre Kronor.
VM i Österrike är nu tänkt att bli tionde gången gillt segern med Frölunda bevisade ju att känslan att vinna var precis så skön som han föreställt sig.
 Den där drivkraften att vinna kommer alltid att finnas. Det spelar ingen roll om det är hockey eller bara en pingismatch på hotellet, vinna vill man alltid göra. Jag kände ju att det var oerhört roligt att vinna det där guldet med Frölunda, och det är ju en känsla man vill nå igen, säger han dagen före matchen mot de regerande världsmästarna Kanada.
När de andra tidiga 70-talisterna som gjort succé i Nordamerika mer eller mindre anses vara superstjärnor hemma i Sverige har inte Alfredsson riktigt fått sitt erkännande.
Något som är underligt med tanke på att han fick sitt VM-genombrott redan i Globen för tio år sedan då han gjorde två mål mot Kanada och sedan omedelbart plockades över av Ottawa.
Han gjorde 61 poäng under debutsäsongen, valdes till Årets rookie, blev lagkapten, har haft ett poängsnitt över 1,0 per match de senaste sex säsongerna och skrev i fjol på ett livstidskontrakt med Ottawa värt över 350 miljoner kronor.
Ändå nämns han inte i samma andetag som "Sudden", "Foppa", Nicklas Lidström (dubbel Stanley Cup-vinnare) eller Markus Näslund (framröstad av spelarna till Lester B. Pearson Award, årets bästa spelare).
 Jag har inte vunnit det som de har vunnit, är den förklaring han kan ge.
I VM spelar han tillsammans med Per-Johan Axelsson och Samuel Påhlsson, samma kedjekamrater som han gjorde succé med i Frölunda.
Alfredsson gjorde ju 18 poäng (tolv mål och sex assists) på de 14 slutspelsmatcherna.
 Vi har ju spelat ihop en halv säsong, det är fördelaktigt. Det känns bra att spela med dem även nu, vi fungerar bra ihop. Jag har inte mycket att klaga på alls.
Före SM-guldet med Frölunda hade Alfredsson bara vunnit tre DM-guld i fotboll, och enda stora segern i en ishockeyrink var när Frölunda vann allsvenskan 1993.
Redan nästa söndag kan han ha vunnit något mer.

Mer läsning

Annons