Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen kan Sundsvall vinna något

Annons
Sundsvall var länge Norrlands huvudstad. Industriellt och befolkningsmässigt.
I dag regerar Umeå.
Sportsligt har Medelpad också nästan alltid haft en framskjuten position. I jämförelse med de flesta andra norrländska grannar ett landskap med både kultur, tradition och pionjäranda.
Men när det gäller de stora lag- och bollsporterna är vi medelpadingar en enda stor samlig förlorare.
Det är inte norrbottningarna, vars Luleå Hockey vann SM-guldet 1996. För att inte tala om basketens Plannja, som tillhört dominanterna och de stora vinnarna under den senaste 15-årsperioden.
Det inte västerbottningarna, med Umeå IK som Sveriges mest kända damfotbollsförening och med gamla SM-vinnare i ishockey i forma av Skellefteå AIK (1978) och IF Björklöven (1987). IKSU:s SM-triumfer i volleyboll behöver vi inte ens räkna med, egentligen...
Det är heller inte ångermanlänningarna, som åtminstone i en radie från Härnösands norra utposter upp till Husum gladdes våldsamt åt Modos SM-seger i ishockey 1979.
I Hälsingland kan samtliga fyra elitlag stoltsera med svenska mästerskap i bandy. Hur många SM-triumfer gästrikelagen Brynäs (hockey) och SAIK (bandy) har orkar jag inte ens räkna efter...
Ni ser ju själva.
Medelpad är bra, på många sätt.
Timrå IK allra bäst historiskt sett, med ett antal slutspel både på den gamla goda tiden, då division I och Allsvenskan var benämningen på den högsta serien, och under dagens moderna elitserieera.
Men vinnare? Nej, glöm det.
GIF Sundsvall ska vi inte tala om. Inte IFK heller. Om inte man älskar den gamla olympisak tesen om att det viktigaste är att deltaga och kämpa väl...
Jag menar, det är väl trevligt med fotbollsallsvenskan och att vi kunnat stoltsera med ett allsvenskt lag med jämna och ojämna mellanrum sedan den första gästspelande GIF-upplagan 1965.
Men vi har aldrig varit bäst och lär få svårt att bli det även i år, när Giffarna ska spela sig igenom den sjätte allsvenska säsongen i följd.
Närmast ett SM-guld i en stor lagsport var Selånger SK 1981.
Då, för 24 år sedan, spelade Keith Sahlin, Ingemar Aava, Royne Sjödin, \"Lenne\" Lundberg och de andra Blåtröjorna final på gamla Söderstadion mot Boltic.
Det var vårvinter. Det var sol. Det var Selångerledning, men där tog det också slut.
Boltic var suveränt på den tiden och avgjorde tidigt, trots att siffrorna snyggades till, med SSK-ögon sett: 34.
Nu är det Sundsvall Dragons som är i SM-final och har chansen att bryta förbannelsen över ett sedan långt tid tillbaka guldtörstande Medelpad.
Och tänk, jag tycker chanserna är stora.
Plannja och Södertälje gör upp i kväll och jag har min önskemotståndare klar: Plannja.
Inte så mycket för att det är ett annat Norrlandslag, och att detta främjar stoltheten gentemot 08:or, goa gubbar och halvdanskar ytterligare. Nej, mer för att Plannja den här säsongen passat Dragons bättre än Södertälje.
Om sedan plusstatistiken från ligaspelet är värd något när det väl vankas final är en helt annan sak...

Mer läsning

Annons