Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pengarna och publiken räcker inte

/

Annons

Jag har skrivit det förr och gör det igen, här och nu.

Det handlar om en fråga som nästan ständigt är närvarande hos en gammal traditionalist som jag:

– Måste all idrott vara professionell?

Och så följdfrågorna:

– Kan en sport som bandy verkligen bli professionell till hundra procent, ens på yppersta elitnivå?

– Är det den rätta vägen att gå, för att säkra sportens fortlevnad.

Svenska Bandyförbundets framtidsvisionärer tycks tro det.

Jag ställer mig inte bara ytterst tveksam. Mitt svar är ett flerfaldigt nej.

För några år sedan handlade det om ett hallkrav, om att klubbarna i herrarnas elitserie skulle ha tillgång till en hall för att få klartecken att fortsätta vara med i leken. Det skulle åtminstone presenteras planer och viljeriktningar i den vägen ...

Det gapas inte lika högt om detta i dag.

Men tro inte att elitistiska och inte sällan världsfrånvända strateger med drömmar om att göra bandyn lika salongsfähig som ishockeyn ger sig i första taget.

Och mycket riktigt. För ett par veckor sedan kom det senaste utspelet.

Nu handlar det om en bantning av elitserien från 14 till tio lag.

För att knoppa av lag som Ljusdal och Tillberga, som sladdar i serien och sedan länge är klara för kval, och för att kanske slippa framtida långresor till Kalix och ett regnigt Skarpe Nord i Kungälv – om det inte byggs en hall på den sidan Göta Älv. Det finns ju en mindre variant i Bohus, hemvist för Surte med gäster.

Men fler lag är hotade.

Och vill man ha utveckling på exempelvis hallsidan ska man nog akta sig för att göra livet alltför surt för metropoler och plantskolor som Bollnäs och Söderhamn (hemvist för Broberg), som sliter med träningsförhållanden utomhus och som onda år kan komma att ha svårt att placera sig bland de tio bästa.

Nej, hallprojekt är dyra för små kommuner. Alla har inte råd.

Men bandyn är viktig över allt där bandy fortfarande spelas.

Och jag säger som jag alltid har gjort i diskussioner som denna:

Det är viktigare att behålla klassiska orter som Lesjöfors, Kungälv, Tranås, Falun, Ljusdal och för all del Sundsvall och Söråker, än att det byggs hallar och skapas en sluten värld för inbördes beundran bland dagens toppklubbar.

Här gäller nämligen mer än någonsin devisen "Bredd föder elit".

Det måste finnas en morot att klättra. Och i bandy är inte bredden större i dag än att två–tre "stjärnvärvningar" räcker för att vinna en serie.

Mer läsning

Annons