Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bandykrisen består oavsett reglerna

Annons
Selånger SK är på väg tillbaka till bandyns finrum: Allsvenskan.
Skären blir allt större, snabbare och effektivare, så går det inte vägen den här säsongen tror jag mycket väl det kan lyckas nästa säsong, eller nästnästa...
Det är som i fotboll. De största klubbarna med de starkaste varumärkena kommer alltid tillbaka. Det är bara en fråga om när.
Jag tror inte och tycker inte heller, att SSK har ett lag av allsvensk klass redan nu. Men efter tio år i den förskingring som kallas division I är föreningen på väg att göra en kraftsamling värt namnet. Och då fattas inte alltför mycket. Enligt min mening handlar det i spelarväg om en förstklassig libero och en lika högkaratig toppforward.
Men frågan är vad Selånger är på väg tillbaka till?
Och hur mycket vi litet till mans verkligen vill ha och önskar oss allsvensk bandy i stan?
Elitmarknaden är mättad och det gör tillvaron jobbigare än någonsin tidigare för Selånger Bandy och dess många eldsjälar, som försöker spinna på traditionen i klubben och inom själva sporten, som nostalgiskt fortfarande kan kallas för \"leken med det lackröda nystanet\" eller \"vinterns fotboll\"...
Men när, och om, återkomsten sker blir det till en annan värld.
Tyvärr verkar bandysportens makthavare ha halkat och tappat fotfästet totalt.
Att man går mot en slags permanentad Elitserie är väl en oundvilig sak.
Men att ledare och spelare med för den delen hela tiden försöker göra självmål i form av att hitta fel på den egna verksamheten verkar helkorkat.
Ta det här med att spela 3 x 30 minuter. Hockeykomplex så det förslår, och inte populärt bland de testande allsvenska lagen.
Eller det allra galnaste, som jag såg i ett TV-inslag för någon vecka sedan. Då talades på fullt allvar om att införa \"tre hörnor straff\" i stället för de traditionella hörnorna, med inslag, skyttar, packat i målet och så olika varianters rus på det...
Tre hörnor straff. Precis som på skolgårdarna eller kvartersplanerna när i alla fall min generation var väldigt ung och lirade boll fritt och spontant.
Och det värsta av allt var att två tunga tyckare som förbundsordföranden Seppo Vaihela och SVT:s expertkommentator Hasse Johansson uttalade sig klart positivt för det hela, med motiveringen att hörnprocedurerna tar för lång tid och att de nya hörnstraffarna, med en anfallande spelare mot en försvarande plus målvakt, skulle kunna dra ett par hundra extra åskådare per match.
Som jag ser det är det inte fler mål bandyn behöver, utan jämnare matcher och framför allt en större bredd.
Det spelar heller ingen roll om det byggs ytterligare ett antal hallar på orter med etablerade toppklubbar. Det är inte där problemen finns, utan i de små samhällena med vad vi kallar bandykultur. Senast exemplifierat genom avsomnade Hällfeforsnäs IF.
Nej, till skillnad från exempelvis den amerikaniserade och innovativa basketen handlar det i bandy om att sälja på tradition och gamla värden.
Som Selånger SK försöker göra.

Mer läsning

Annons