Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre och bättre match för match

Annons
Två halvskadade och tilltufsade brunkare på var sin sida om spelgeniet Henrik Zetterberg. Simsalabim och så var ännu en succékedja skapad.
TIK-tränaren Kent Johansson har under hela den här kvartsfinalserien funderat, klurat och testat. Funderat, klurat och testat igen.
Det har liksom inte velat sig offensiv zon. I alla fall om vi koncentrerar oss på den väsentligaste detaljen: målskott.
Chanser har skapats så det både räckt och blivit över.
Men José Theodore, förtjänstfullt uppbackad av starka backar och åkskickliga forwardar, har med både tur och stor skicklighet sett till att Djurgården fått matcherna dit man önskat. Frånsett premiären i Globen för nio dagar sedan...
I går var Timrås anstormning än större.
Och effektivare.
Tacka trion Magnus Nilsson, Henrik Zetterberg och Jonathan Hedström för det.
Vid 10 i början av andra perioden var det Zäta till Nilssons, som bröt sig fram och förbi allt och alla på högerkanten, passade tvärs över målgården och förbi Theodore till \"Jonte\", som suveränt styrde pucken i mål.
Och 21-målet var ännu snyggare. Nu med Teemu Aalto som passnignsläggare, en puck som skar rakt igenom DIF-muren i mittzon, mellan backarna Dan Boyle och Ronnie Pettersson.
Sedan var det världsklass. På Nilsson och inte Theodore, för en gångs skull...
Där och då 10.46 in i tredje perioden avgjordes matchen.
Både mål- och spelmässigt.
För inte bara avslutningen var distinkt på ett sätt som vi saknat tidigare hos de röd-vita.
Det var också en av få gånger om inte den första som Timrå lyckades penetrera stockholmarna i mittzonen.
Plötsligt var det inte lika tätt längre, och när Yared Hagos definitivt sänkte gästerna några minuter senare var det åter ett genombrott med åtföljande avslutning i, just det, mittzonen!
Lyckas inte djurgårdarna åter täppa till den för speluppbyggnaden så viktiga mittzonen, ja då tror jag faktiskt timråiterna kan vända på det här.
Dels har laget statistiken med sig inför den sjätte matchen i Globen i morgon.
För det är skillnad på Globen och Johanneshovs Isstadion.
I Globen har Timrå kraftig plusstatistik på Djurgården den här vintern: Tre vinster av tre möjliga.
På Hovet blev det däremot en bitter förlust (12) i förra matchen borta.
Och dels tycker jag faktiskt att spelet blivit bättre och bättre för varje match som gått sedan TIK:arna inledde med 31-segern borta fredagen den 4 mars.
Den gången lyckades Timrålaget spela på ledning mest hela tiden, utan att vara riktigt övertygande.
Därefter har matchinledningarna varit hyfsade, men så fort Djurgården kommit i överläge har det knytit sig i ambitionerna att komma ikapp.
Men stunderna med röd-vitt tryck har blivit allt längre och i går kväll hade det varit grymt orättvist om Djurgården än en gång avgått med segern.
Å andra sidan, med en målvakt som tyvärr blandar och ger med rena fantomräddnignar ena stunden och därefter en och annan Salo-variant, ja då kan det förstås gå hur som helst...
Aporpå Tommy Salo måste jag ändå medge, att jag gläds med honom och Modo, som höll nollan och fixade en sjätte match i Ö-vik i morgon.
Än lever Norrlandshockey...

Mer läsning

Annons