Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blicken ska ta Anders till OS

/
  • När Anders Andersson spänner blicken i boxarna möts han oftast av respekt.

Han vann SM-guld samma helg som Palme mördades och har boxats i landslaget.
Men det är som domare Anders Andersson från Njurunda har tyngst meriter.
Just nu dömer han i enorma Pan American Games i Toronto – men den stora drömmen är OS i Rio nästa år.

Annons

I lördags inledde Anders Andersson sitt största uppdrag hittills i domarkarriären när boxningen började i årets Pan American Games, eller Panamerikanska spelen som de heter på svenska. Mästerskapet är ett slags för-OS för idrottare från både Nord- och Sydamerika som hålls var fjärde år, året före OS.

ST-sporten träffade Anders dagarna innan avfärd.

– Det här blir det häftigaste jag har varit med på. Det är ett av världens största multisportevenemang med nästan 7 000 deltagare, säger Anders Andersson.

Då har han ändå dömt fyra EM-finaler och en JVM-final.

Men den stora drömmen har alltid varit att få åka på ett OS. Och redan nästa år kan den gå i uppfyllelse. Genom uttagningen i Pan American Games har Anders Andersson en chans att få döma i Rio. Han blir i så fall den andra boxningsdomaren från Sundsvall som åker till ett OS – Håkan Bergman var med i Aten 2004.

– Blir det någon från Sverige står det bara mellan mig och en kille från Örebro. Vi är de enda i landet på den här nivån. Men det är inget jag räknar med, det är så mycket politik i det där. Men jag blir glatt överraskad om det skulle bli så.

Redan i augusti väntar ett annat stort uppdrag då Anders åker på Afrikanska mästerskapen. Då lär han springa på en bekanting.

– Kennedy Katende har ju bytt landslag och ska boxas för Uganda. Han vet inte om det än, så det ska bli kul.

Domarkarriären började 1998 efter att Anders längtat tillbaka till boxningen. Han var tränare i Sundsvalls boxningsklubb i några år innan han var med och startade upp Njurunda boxningsklubb 1991. Under 1970- och 1980-talet var han själv aktiv som boxare och har bland annat sex matcher i landslaget och ett SM-guld i lättvikt från 1986.

– Det var samma helg som Olof Palme mördades, så det var lite speciellt. Jag kommer ihåg att vi hade en tyst minut inför matchen, säger han.

Och boxaren sitter fortfarande i. Egenskaperna från tiden som boxare är något han har tagit med sig in i rollen som domare.

– Jag var kanske inte den hårdaste boxaren, men jag hade blicken och ett bra rörelseschema. Det har jag haft nytta av som domare, och jag tror att det är anledningen till att det gått så bra. Man har helt klart en fördel av att ha boxats själv, särskilt som ny domare. Det är ganska vanligt att man tar det steget efter boxningskarriären, säger han.

Han räds inte heller att spänna ögonen i boxarna om det skulle hetta till under matchen.

– Då är jag tuff tillbaka. Ibland blir det ju rena rama hot, men jag tror att jag tar det ganska bra.

Han berättar att man som boxningsdomare ofta ställs inför svåra beslut och hela tiden måste vara på alerten. Det gäller inte minst när två till synes väldigt olika boxare ställs mot varandra. Då kommer han att tänka på en match i tungvikt i Brandenburg cup i Berlin.

– Det var en ryss som såg ut som att han var utuggen ur granit mot en tysk med babyface och plufsmage. Jag tänkte ju att "här får jag vara med". Men tysken var som Muhammad Ali och manövrerade ut sin motståndare totalt. Det är den roligaste matchen jag dömt, och den visade att teknik är absolut viktigast i den här sporten.

Mer läsning

Annons