Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brrrroyal League avskräcker alla tankar på höst—vår

/

Annons
Ropen skalla: höstvår till alla!
Efter Malmö FF:s pinsamma nederlag i Champions League-kvalet har debatten varit intensiv i fotbolls-Sverige, som törstat och längtat så länge efter att få vara med på samma kalas som de stora, fiiina sällskapen från England, Spanien och Italien.
Att vi är en småhandlarnation på klubblagssidan med en liga av medioker klass, sportsligt sett, är vad alla sett och tycks vara överens om.
Men snälla nån. Hur och varför skulle en omläggning av spelåret vara den stora, undergörande nyckeln till en bestående vändning?
Jag får liksom inte ihop det.
För det första skulle det möjligen kunna funka på elitnivå.
Möjligen, eftersom långt ifrån alla har arenor som passar för fotboll sena höstar och tidiga vårar.
Vi Sundsvall, med det eluppvärmda konstgräset i IP, skulle nog klara det. Elfsborg, med nya Borås Arena, likaså. Och visst har elitklubbarna i Skåne och Göteborgsområdet ungefär likvärdiga förhållanden som Danmark, där spelåret bytts ut mot den kontinentala, sydeuropeiska och brittiska varianten, medan övriga Norden har fortsatt med sina klimatanpassade terminer.
Men nu höjs alltså röster för en omläggning till det som var en verklighet när farfar var ung.
Ett system som skrotades 1957 och som långt ifrån känns optimalt.
Vinteruppehållet skulle förstås bli något kortare än i dag, men ändock minst tvåtre månader långt. Samtidigt som någon form av sommarledighet ändå skulle ses som en nödvändighet.
Eller räcker det med en eller två veckor mellan guldfirande och nystart i den omhuldade Allsvenskan?
Breddmässigt, i \"småserierna\", lär man väl fortfarande vilja ge de obetalda och glada amatörerna en viss sommarledighet, medan de ansträngda planerna får vila upp sig under den tid då det är ljusast och växer som mest och bäst. Hur de stackars ideellt arbetande klubbledarna under den korta sommaren ska lyckas sy ihop kontrakt och trupper som håller en hel säsong hela hösten, vintern, och hela våren vill jag knappt tänka på...
Den nordiska mästerskapsserien, Royal League, hade premiär förra hösten. Under vintern 20042005 gjorde de bästa lagen från Danmark, Norge och Sverige upp om priser och pengar.
Publiken slöt upp och verkade gilla den nya skapelsen över allt utom i Sverige!
Det tycker jag säger en hel del om fotbollstemperaturen i vårt land under de mörka, blöta, kalla, snöiga månaderna november, december, januari och februari.
Vidare blir jag inte klok på det resonemang som bygger på att de svenska topplagen skulle ha lättare att kvala in i de stora internationella cuperna bara för att man byter bort vårhöst till höstvår.
Behöver jag förresten nämna Norge och Rosenborg i sammanhanget?
Sanningen är ju också den, att svenska landslag alltid varit i bättre form under försommaren och början av hösten, med viktiga och många gånger avgörande kvalmatcher i juni respektive septemberoktober, jämfört med länder vars ligor just slutat (juni) eller kommit igång efter sommarvilan (september) har inte sällan resultaten talat om en fördel för det svenska systemet.
Med en stomme av utlandproffs har detta förstås mindre betydelse. Men det är ju de svenska klubblagen och dess oförmåga att kvala in under sensommaren och tidiga hösten saken gäller. Under den tid på året då svensk fotboll borde må som bäst.
Att Malmö FF valt att skicka iväg lojala löpare och gedigna lagspelare till förmån för en dansk reservlagsspelare och ett par till synes förbrukade, hemvändande skånska bolltalanger är ett annat sätt att se litet väl blåögt på tillvaron...

Mer läsning

Annons