Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En klassikernas klassiker är här

/
  • Alnösonen och musikprofilen Lars Nylin har tillsammans med journalistkollegan Björn Nordström författat en på många sätt fantastisk bok om historierna du minns – eller aldrig har hört tals om.
  • Svenska Sportklassiker – 1000 kända och okända ögonblick från 1912 till i dag är titeln på Lars Nylins och Björn Nordströms 383 sidor tjocka skapelse om det mesta från året då Stockholms-OS dominerade till årets Zlatan Ibrahimovic och det svenska U21-landslagets EM-guld sommaren 2015.
  • Författarduon Lars Nylin och Björn Nordström gästade i mitten av september Sundsvall, där ST:s Roland Engström fick en pratstund om boken som rymmer mängder med kul kuriosa och viktig info kring massor med idrottshjältar och sporthändelser från vår del av världen.
  • Charlotte Kalla en van vinnare och omslagsflicka tillsammans med Ingemar Johansson och Björn Borg.
  • Lennart

Idrottslitteraturen omfattar allt, kan man tycka. Biografier, romaner, bilderböcker, jubileumsskrifter, kalendrar och faktaböcker.
Men vad är då Svenska sportklassiker, det senaste tillskottet i "klassikerserien" på Norstedts förlag?
– Ett försök att samla just tusen klassiker från sportens värld i en och samma bok. Namn, händelser och fenomen från 1912 och fram till våra dagar, säger Lars Nylin, som tillsammans med Björn Nordström delat på författandet.

Annons

LÄS OCKSÅ: Hela listan – Minns du de största ögonblicken i Medelpad?

Nylin har hunnit bli 57 år och det har gått några decennier sedan han lämnade Alnö och Sundsvall för att ägna större delen av sitt yrkesliv åt musiken, som journalist och egen företagare.

– Men idrotten har alltid funnits där. Som liten plöjde jag igenom det mesta av vad Tony Pettersson och de andra sportjournalisterna i Sundsvall skrev och parallellt med musik har jag skrivit i många år för Sportbladet och som ung vikarierade jag också på Dagens Nyheters sportredaktion.

Lokalt i Medelpad känner en och annan igen Nylin som "kändissupporter" till både Timrå IK och GIF Sundsvall, och apropå Giffarna fungerade han som redaktör för jubileumsboken som gavs ut när GIF Sundsvall fyllde 100 år 1903. Under många år var Lars Nylin också gästkrönikör i tidningen Dagbladet.

– Min pappa var måldomare när Timrå, eller Wifsta/Östrand som laget hette när jag var liten, spelade hemma, så jag fick tidigt följa med på hockeymatcher och det har satt sina spår. Pappa var också engagerad i IF Karlsvik, så det är väl min moderklubb, berättar Lars Nylin, som också kan stoltsera med ett och annat DM-tecken från uppväxtåren, bland annat i bågskytte för just Karlsvik.

Och i fotboll har Giffarna alltid varit laget i hans hjärta.

– Jag är ju med i GIF-08 och missar sällan någon match, även om det är glest mellan besöken i IP, eller Norrporten, numera ...

Den ett år yngre författarkollegan Björn Nordströms bakgrund är inte olik Nylins.

– För mig var det första jag läste i en tidning sportsidornas resultatbörs och jag började tidigt skriva om sport hemma i Värmland, både för Nya Kristinehamns-Posten och Värmlands Folkblad. Och så idrottade jag själv. Tränade och tävlade i flera olika sporter samtidigt, så det blev mycket sport, konstaterar Björn Nordström med ett leende.

Och musik och småningom resor.

Björn Nordström blev tidigt journalist och efter flytten från Värmland blev det efter en tid på G-P i Göteborg Dagens Nyheter.

Musik, film och resereportage har stått på dagordningen. Och sport.

Som författare har duon kamperat ihop tidigare.

Båda fanns med när bland annat populärkulturen skildrades i verken Tusen klassiker och Nordström fanns också med i den första "klassikerboken" som gavs ut 2009, Tusen svenska klassiker.

– Vi har sammanstrålat en hel del och kom överens om att vi också borde försöka skriva Svenska Sportklassiker. Så här är den, boken med tusen sportklassiker. Men trots att vi valt och valt – och jag vågar nästan lova att vi inte missat något, utan i så fall valt bort – finns det säkert något som läsarna tycker borde ha varit med.

– Men det är ju det som är så härligt med just idrotten. Nördarna kan räknas i hundratusentals, kanske miljontals och få ämnen – med undantag för vädret – är vanligare i en konversation än sport.

De båda författarna har valt 1912 som startskottet för den historiska resan framåt av den enkla anledningen, att det var då, inte minst efter den så kallade "solskensolympiaden" i Stockholm, som den svenska idrotten började formas till den verkligt stora (folk-)rörelsen, så populär och förstås omdiskuterad, att författaren Ivar Lo-Johansson 1930 skrev sin minst sagt kritiska bok Jag tvivlar på idrotten, där den välkände arbetarförfattaren skrev så här:

"Idrottsrörelsens maktställning i vårt moderna samhälle är allom bekant. Rörelsen har på kort tid nått ett sådant omfång, att näppeligen någon annan organisation kunnat uppvisa en motsvarighet". Och så summerade han i sin baksidestext, att idrotten hade tagit alltför mycket utrymme från arbetarklassens kulturutbud, samtidigt som han förutspådde dopning andra typer av fusk för att nå framgång.

Idrottsbladet med legendariske skaparen och chefredaktören Torsten Tegnér rasade, men några år före sin död 1990 återkom Ivar Lo Johansson till boken han skrivit nästan 60 år tidigare, och då konstaterade han:

"Den stora olyckan var att arbetarrörelsen inte satsade på kulturen i stället för idrotten. Där lät de lura sig. Man trodde, liksom de svarta i USA, att hävdar vi oss bara i idrott så blir vi jämställda. Det borde naturligtvis ha varit ABF och inte idrottsrörelsen som blev den stora folkrörelsen. Som det är i dag vågar ingen politiker neka idrotten anslag, men kulturen får inte mycket".

Detta finns naturligtvis med i boken, där allt finns att läsa i kronologisk ordning.

Nylin och Nordström har heller inte valt att rangordna något, utan år för år får vi följa händelser, vinnare och en och annan förlorare.

En del oförglömliga under "vår tid", som Pelle Svensson, Norrlandsfönstret, "Lill-Strimma" Svedberg, Buster, Thomas Magnuson, Annichen Kringstad, "Billan" Westin, Thomas Wassberg, Tomas Brolin, Janne Eriksson, Peter "Foppa" Forsberg, Gunde Svan, "Posa" Serenius, Lars Frölander, Lag Anette Norberg och Johan Olsson.

Andra mer fascinerande läsning – historia och uppfräschning av gamla minnen, som de två första svenska hockeyproffsen, som redan i februari 1912 spelade i Tyskland för Berliner Schlittschuh, eller Arne Borg, "Särna" Hedlund, Kung Gustaf V (V-Gurra på slang), Bertil "Danskdödarn" Ericsson, Einar Ask, Rekord-Magasinet, Gunder Hägg och Arne Andersson, "Mora-Nisse" Karlsson, Arne Åhman, Gösta "Snoddas" Nordgren, Sigge Ericsson, Sixten Jernberg, Jane Cederqvist, Gunnar Larsson, Ewy Rosqvist och Ursula Wirth, och Toini Gustafsson, Ricky Bruch, Anders Gärderud, Lena Sulkanen, Anna Olsson och Agneta Andersson, Patrik Sjöberg och Tony Richardsson ...

... och så jättegiganterna Ingemar Johansson, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Jan-Ove Waldner och omslagsflickan Charlotte Kalla, förstås.

Många nämnda, ingen glömd och utan ranking, men författarna har ändå kostat på sig att plocka med fem personliga favoriter. Även här i kronologisk ordning. Men som de båda skriver i förordet: Ni skulle säkert ha valt fem andra.

Undertecknad instämmer.

Här är den jag saknar mest:

Stefan Johansson blev den store matchvinnaren när Ljusdals BK vann sitt första och hittills enda SM-guld i bandy i mars 1975 (seger med 8–4) genom att göra fem mål i den soldränkta finalen mot Villa på Söderstadion. Han utsågs senare samma år till Årets Man i svensk bandy – utan att ha gjort en enda officiell A-landskamp. En bandyns motsvarighet till IK Brages Rolf Zetterlund, som 1980 tilldelades Guldbollen i fotboll, som 38-åring, efter att som spelande tränare ha fört Dalalaget till allsvenskt brons och final i Svenska cupen – utan att ha gjort en enda officiell A-landskamp.

Men det är också en helt annan historia ...

Mer läsning

Annons