Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finlands sak blev för svår

Annons
Det var Finlands stora kväll. Paradgrenen spjut med den stolta friidrottsnationens första, största, men också sista stora medaljchans i detta hemma-VM. Och för en gångs skull var Olympiastadion i det närmaste fullsatt.
Den senaste finske spjutvärldsmästaren heter Aki Parviainen och han var inkvalad i gårdagens final, han också. Men namnet på allas läppar var Tero Pitkämäki, elingenjörsstudenten från Vasa med världsårsbästat 91,53 meter.
Skulle han palla för trycket?
Skulle han föra den mäktiga finska spjuttraditionen vidare?
En första indikation kom i tävlingens första omgång.
Det hjälpte inte att drygt 28.000 strupar vrålade ikapp under talangfulle Teros inledningskast.
Spjutet klöv de kraftiga, byiga och vattenfyllda vindarna, men det dök snabbt. Alltför snabbt och landade på blygsamma 75,44. Allt medan mindre pressade konkurrenter som ryssen Makarov, norske olympiamästaren Thorkildsen och estländaren Värnik såg sin chans att stjäla showen.
Först i tredje omgången visade Pitkämäki världsklass på allvar och med 79,64 inte bara räddade han sig vidare till de avslutande slutomgångarna. Han gick också upp på bronsplats.
Det vore fel att påstå att den emellanåt småhuttrande publiken fick Stadion att koka, men det var inte bara regndropparna som smattrade och bubblade, om man säger så...
Ni som såg dramat i TV har förstås hela upplösningen i färskt minne. Hur Andrus Värnik i fjärde omgången fick till lyckträffen, 87,17, hur Andreas Thorkildsen i samma omgång valde att precis som i Aten dra på sig sin stickade mössa och vips passerades 85-metersstrecket.
Ingen kunde sedan hota Värnik, men Thorkildsen ökade på nytt till 86,18 och Sergej Makarovs 83,48 visade sig också räcka för medalj.
22-årige Pitkämäki visade sig hålla för medaljstrid. Det är bara det, att 81,27, som den här kvällen, sällan är tillräckligt.
I Aten-OS var han åtta i finalen. Nu fyra.
Ett fall framåt och Finlands bästa resultat både där och här.
Men med tanke på den särställning spjutkastningen har i landets idrottshistoria var det lätt att förstå och känna med de långa och djupa suckar som följde efter spjuttävlingen.
Tänk er själva. Av 26 erövrade spjutmedaljer i OS-sammanhang har nio varit av den ädlaste valören. På tio-i-topp-listan över världens genom tiderna längsta spjutkast finns tre finländare med: Aki Parviainen, Tero Pitkämäki och Seppo Räty. Och på årets tio-i-topp finns också tre blå-vita namn: Tero Pitkämäki, Jarkko Koski-Vähälä och Aki Parviainen.
Jag skulle kunna fortsätta rabbla namn, triumfer och minnesmärken, men då räcker inte spalten till.
Måste ju få med några svenska utropstecken också.
Som Jenny Kallur på 100 meter häck. "Fel Kallur" till final är förstås en given rubrik i dag, men prestationen i första semifinalen var allt annat än fel.
Tredje plats. Nytt personligt rekord med fina 12,85. Och en ruggigt imponerade skalp i form av kanadensiskan Perdita Felicien är imponerande. Att tusendelarna var på hennes sida känns inte mer än rätt.
Jag lider lika fullt med tvillingsyrran Sanna, som halvskadad tvingades löpa sin semi i mer än tre sekundmeter motvind. Det tog 13,05 sekunder. Sedan var säsongens stora mål bortspolat.

Mer läsning

Annons