Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara den störste, bäste och vackraste kvar

De är utrotningshotade och blir bara färre och färre. Naturens gång gör att det snart bara finns en kvar.
De som verkligen brinner för sin sak, sin stad, sin klubb faller ifrån. Och i fotbollens framtid ser jag inga idoler, inga ikoner.
I stället är det giriga globetrotters som fostras.

Annons

På söndag eftermiddag lämnar en av de sista in. Och det blir inget episkt födelsedagskalas på Wembley för Steven Gerrards på hans 35-årsdag, det blev ingen FA-cupfinal, det blir en betydelselös bortamatch på Britannia i stället. "Captain Fantastic" lämnar klubben i sitt hjärta i Stoke.

Inte lika effektfullt, men vackert ändå. Inte ikoniskt, mer ironiskt.

Steven Gerrard har haft alla chanser i världen att uppdatera sig till klubbar med ännu större resurser och möjligheter till tunga titlar.

Men det blev inte Chelsea eller Real Madrid eller någon annan av de andra jättarna. Gerrard blev sitt Liverpool trogen och nu kommer vi ihåg honom som en av de största.

Och med tanke på att han passerat zenit är det hög tid.

Jag tror inte att det många som ifrågasätter beslutet att flytta över Atlanten, att han tar sin bloggande fotomodell till fru och de gemensamma döttrarna till Los Angeles och Galaxy.

När han en dag hem till Merseyside kommer han att hyllas som ett återuppstått, återförenat Beatles.

Alldeles för få av dagens stjärnor (och miljardstinna ägare dessutom) bryr sig på riktigt om den klubb och den tradition de representerar. I stället för stolthet och själ pratas det alldeles för ofta om ”intressanta projekt”.

När Gerrard byter galax finns det snart bara en stjärna kvar som kretsar i sitt eget universum.

Han är kung i den eviga staden. Han är störst, han var bäst, och är förmodligen fortfarande vackrast.

Han är Francesco Totti.

Mer läsning

Annons