Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guldkantade Ljunga bäst i väst

/
  • Här blir det jubileumspartaj hela (lör-)dagen och långt in på småtimmarna. Ingrid Hammarberg och Roy Olsson har sörjt för ett fullspäckat program, både på fotbollsplanen, i omgivningarna och inne i den välkända danslokalen.
  • Även damerna nådde under en kort, men intensiv, tid fina resultat på fotbollsplanerna. Verksamheten startade 1971 och levde fram till och med säsongen 1986, då ett antal av Ljungas tjejer gick över till den nya satsningen Torps United. Men två säsonger på 70-talet spelade Ljunga i damernas högsta serie.
  • Säsongsavslutningrna, med prisutdelning på ungdomssidan, var länge populära och välbesökta tillställningar. Här en bild från oktober 1988, med från vänster: Ulla Ruuth, Magnus Eriksson, Urban Bergström, Benny Mattsson, Benny Stenberg och Fredrik Holmstrand.
  • 1983 vann det här gänget division V och klassiska LjIF hade börjat röra på sig igen och tre år senare var svart-gult åter i trean.   Övre raden från vänster: Stiven Hagblom (tränare), Bo-Lennart Olsson, Jan Åke Lund, Rolf Hägglund (tränare), Lars-Erik Bergman, Arne Carlsson, Urban Hagblom, Tommy Duvdahl, Åke Nordlund, Hans-Gunnar Eriksson, Sven-Åke Brandström, Sven Hellberg (lagledare). Nedre raden: Kent Andersson, Lennart Magnusson, Assar Nordlund, Anders Johansson, Örjan Nordlund och Per Carlsson.
  • Ett Golden Moment på damsidan. Ånge har besegrats med 2–0 i Lilla DM och Eva Persson hissas av glada lagkamrater.
  • Rune Andersson, alla tiders målskytt i Ljunga – och en av Medelpadsfotbollens största profiler under storhetstiden på 1950-talet.
  • En ny jubileumsskrift har sammanställts inför Ljunga IF:s 100-årsfirande. Ingrid Hammarberg och nuvarande ordföranden Roy B.Olsson är två eldsjälar, som lagt ner massor av jobb inför festligheterna på Ljungalid.
  • Klubbmärket såg
  • Distriktsmästarlaget från 1958 räknas som Ljunga IF:s allra bästa genom tiderna. Här är laget som slog Kuben med imponerande 9–2.   Stående från vänster: Evert Andersson (lagledare), Bengt Sundberg, Rune Melin, P.E. Einarsson, Rune Andersson, Yngve Olsson, P.E. Åkerberg. Knästående: Bengt Jonsson, Anders Frülen, Hasse Eriksson, Lennart Karlsson och S.G Andersson.

Säg Ljunga IF och fotbollsgeneration efter fotbollsgeneration tänker på ett svart-gult lag från västra Medelpad. Och inte vilket lag som helst. De gula inslagen kring det svarta ger en effektfull guldkant på dressen, som med framgång burits av både herrar och damer genom årens lopp.
I dag firar föreningen 100 år. Långt från de stora arenorna, men vid liv – och med drömmar om att fortsätta betyda något för folket i trakten.

Annons

– När jag växte upp såg samhället annorlunda ut. Ljungaverk var livaktigt då. Och fotbollslaget tillhörde de bättre i inte bara Medelpad, utan i hela Norrland, säger Roy Olsson, som i 14 år tillhörde Ljungas A-lagstrupp, men som efter spelåret 1975 valde att satsa på sin civila karriär, vilket innebar flytt och jobb söderut under ett antal år.

– Ja, jag missade ju den senaste storhetstiden i slutet på 1980-talet, då vi åter hade ett topplag i trean ...

Den generationen spelare, med Kjell "Pisa" Andersson som tränare, spelar förresten en veteranmatch som en del i jubileumsfirandet i dag. Och så ska A-laget möta Torpshammar i Medelpadsfemman.

Läs även: Ånge utmanar – men än är Ljunga nummer ett

– Vi hoppas det blir en "heldag" på Ljungalid, för förutom fotbollsmatcherna finns en hel del annat på programmet också, bland annat ponnyridning, och så avslutar vi med middag och dans på kvällen, berättar Ingrid Hammarberg, som också sitter i fotbollsstyret och som lagt ner massor med timmar i förberedelsejobbet inför en fest, som det talats om länge på byn.

– Idrottsföreningen har alltid betytt mycket för folk här omkring och runt 120 personer var anmälda till jubiléet redan före midsommar. Det visar att många känner för oss och vill vara med, och jag tycker också att detta ger hopp inför framtiden. Men visst saknar vi ett eller ett par ungdomslag, fortsätter Ingrid Hammarberg.

Nåja, ett par tunga decennier efter den stora fabriksnedläggningen och fotbollsherrarnas sorti ur det nationella seriesystemet andas åter Ljungaverk och Ljunga IF viss morgonluft.

Det leks och stojas på dagiset, som är bland det första man fäster blicken på efter att ha lämnat E14 för vidarefärd mot samhällets centrum och Ljungalid, som ligger på södra sidan Ljungan, åt Fränsta- och Torpshållet till.

Ett par pizzerior serverar lunch och på Ljungakiosken kan man köpa det mesta, inklusive biljetter till sommarens andra stora kalas i Ljungaverk: Ljunganrocken. Och i Hussborg, inte alltför långt därifrån, i riktning mot Erikslund, spelas det golf från tidig vår till sen höst.

– Banan här är kanonfin och oftast klar väldigt tidigt, säger Pär Johansson, målfarlig 80-talshjälte på Ljungalid och numera passionerad golfare.

Men nu var det främst om Ljunga IF och fotbollen det skulle handla och tack vare en färsk jubileumsskrift har vi kunnat ta del av den långa historien, som inleddes den 18 juni 1915, då Ejnar Rodling tillsammans med kamraterna Ture Andersson och Edvin Sjöö i järnvägsstationens vänthall tog initiativ till bildandet av Ljunga IF.

Föreningens förste ordförande blev civilingengören P.V. Nilsson, som var född i Helsingborg och som i ungdomen tillhört Göteborgsklubben Örgryte IS.

I Alby, några mil västerut, hade en idrottsförening med fotboll på programmet bildats redan 1908 och såväl Alby som GIF Sundsvall hade vid tiden för Ljunga IF:s födelse och barndom som förening starka fotbollslag.

Det dröjde dock inte länge innan laget från Ljungaverk tagit upp kampen med distriktets bästa och under delar av 1920–30-talet utkristalliserade sig Ljunga som bäst i väst – och 1938 nådde laget final i DM.

Efter en downperiod – eller ska vi kalla det återhämtning och uppbyggnad – på 40-talet kom klubbens verkliga storhetstid.

Med fyra seriesegrar 1950, då A-laget vann Nordsvenska serien, reservlaget vann sin serie, liksom junior- och pojklaget.

1951 vann juniorerna DM efter finalvinst mot Wifsta/Östrand och i tidningen Expressens Norrlandscup gick det talangfulla laget till final, där Ljusne AIK blev för svårt i finalen, som hälsingelaget vann med 7–5.

1953–54 (minns att det då spelades höst–vår) tillhörde Ljunga den första upplagan av division II Norrland, vilket var andradivisionen i hela landet!

Det blev visserligen respass direkt, men i division III hävdade sig LjIF väl och 1958 tog laget hem DM-finalen mot Kuben med utklassningssiffrorna 9–2. Sjumålsskytt: Rune Andersson.

Tillsammans med målvakten Hasse Eriksson och innern Yngve Olsson var centern och målkungen Rune Andersson Ljungas klarast lysande stjärnnamn. Alla tre var gjutna i landskapslaget och Eriksson blev senare historisk genom att vakta målet för Giffarna, när Sundsvallslaget "slog upp Norrlandsfönstret" 1964 och provade på spel i högsta serien -65.

Även Andersson testade på elitspel utanför Medelpads gränser, då han under en kortare sejour representerade Örebro SK.

– Det där gänget glömmer man ju aldrig och det skojiga är att några fortfarande är i livet och kommer på vår fest, säger Roy Olsson.

Under 60-talet tappade Ljunga position och trillade steg för steg nedåt i seriesystemet.

– Men när vi hamnade i sexan tog vi hem serien direkt 1972.

Då, under 1970-talet, växte också damfotbollen fram. I Sverige. I Norrland. I Medelpad. Och i Ljungaverk, där klubbens damer under ett par säsonger huserade i division I, vilket var så högt man kunde komma på den tiden.

När seriepyramiden spetsades på damsidan under 1980-talet föll Ljunga tillbaka och i dag spelas det ingen damfotboll på Ljungalid.

Herrlaget håller till i toppen på femman och med en hemvändare som skyttekungen från Ånge, Oskar Nordlund, i form finns förhoppningar om avancemang till division IV en gång – och därifrån kan man ju alltid sikta vidare mot en återkomst till trean ...

– Visst var det kul när vi hade det där topplaget i trean i slutet på 1980- och början på 90-talet. Men det kostade också massor av pengar och det var många år som kassakistan var skral, minns Ingrid Hammarberg.

En av de sista stormatcherna på Ljungalid var ett möte i Svenska Cupen, mot allsvenska Halmstad BK, 1991. 0–3 till hallänningarna efter storspel av Börje Ärlesved i hemmamålet.

– Uj, uj, man blir riktigt nostalgisk, säger Urban Hagblom, välkänd sportchef i GIF Sundsvall och med i laget under den senaste storhetstiden.

I dag och i kväll gör han, "Mr GIF", med extra stor glädje ett besök i hemtrakterna.

Mer läsning