Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höstens sifferkombination blev 1–1

/

Inte vackert, men viktigt. Det var ett tema som fungerade för GIF Sundsvall många gånger under hösten.
Och ett tema som länge präglade höstens avslutande EM-kvalmatch.

Annons

Mot Montenegro var det länge precis så det var. Viktigt, men inte alls vackert.

Men när 93, ganska plågsamma, minuter var avklarade i Podgorica är det bara att konstatera att landslagets signaturmelodi och sifferkombination varit 1–1. Mot Österrike, mot Ryssland och mot Montenegro. Den inte överdrivet meriterande 2–0-segern mot Lichtenstein lämnar jag oräknad.

Det var 1–1, men med bud på lite mer. Inte minst eftersom straffen Willie Collum till slut blåste för kändes aningen tveksam. Och avblåsningen på Isaac Kiese Thelin när Albin Ekdal pricksköt in 1–2 var också … sisådär.

Men det var inte på grund av den skotske domaren Sverige föll.

Det var i stället till viss del på grund av kungen själv, Zlatan Ibrahimovic. Eller på den oerhörda respekten från kompisarna Jimmy Durmaz och Erkan Zengin. Som i alla tänkbara och otänkbara lägen söker Zlatan. Spelet blir precis som Zlatan – fast tvärt om. Förutsägbart till tusen.

Emil Forsberg gör en mer än godkänd första halvlek. Han är pigg, finurlig och alert. I andra hamnar han lite mer i skymundan. Men jag kan inte påstå att någonting blev bättre i och med att Sebastian Larsson kom in. Vare sig offensivt eller defensivt.

För den norrländska fotbollen i allmänhet är det hur kul som helst att Micke Lustig och Emil Forsberg är startspelare i landslaget. För GIF Sundsvall i synnerhet är det helt fantastiskt.

Mer läsning

Annons