Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mina soft spots bland giffare

Annons

Daniel Sliper och GIF Sundsvall har kommit överens om att gå skilda vägar och flyttlasset hem till Skåne är redan avklarat.

Synd, tycker jag.

Men förståeligt.

Det tog inte mig lång tid att ta till mig Sliper som en av favoritspelarna i GIF Sundsvall.

Skåningen, känd i tidiga dagar som en rejält skicklig spelare som halva Fotbollsskåne hade koll på, hade inte fått den utväxling Malmö FF hade hoppats på vilket ledde till att Giffarna kunde plocka upp honom.

Sliper var en skolad fotbollsspelare. Han hade lärt sig alla de viktiga grundreglerna och följde dem till punkt och pricka fast också kryddat med sitt eget tänk om hur fotboll skulle spelas.

Kom han ner till motståndarna kortlinje, ja då kom den där passningen snett bakåt.

Han varvade passningar med att utmana en mot en.

När GIF hade spelare tillräckligtsmarta för att slå bollen - och Sliper var i sin bästa form - var hans löpningar bakom motståndarnas backlinjer magiskt vackra att se, helst mellan ytterbacken och mittbacken.

En del brukar bli rätt förvånade över min fascination för Sliper, och jag brukar då helt enkelt svara att han vet VARFÖR han tar en viss löpning, tanken bakom den, medan många spelare bara är kodade i att ta löpningen.

De behöver inte nödvändigtvis veta varför.

Några andra Giffare jag haft en “soft spot” för genom åren:

Tom Kåre Stauruvik: Denne mytomspunne norsk som kunde sätta bollen, på millimetern, dit han ville. Jag och farsan räknade hans passningar en match. Då vissland ljöd efter 90 minuter hade han missat två passningar på hela matchen - och då ska vi komma ihåg att han inte körde sidleds-janne.

Han slog svåra bollar mitt på planen - men som träffade korrekt GIF-spelare om och om igen.

Öyvind Svenning: Blev internationellt scoutad som vänsterback (!) innan skadehelvetet tog sin början. Alltid lika snäll och ödmjuk i intervjuer – och gav alltid sin andel blod, svett och tårar ute på planen för sitt lag.

Daniel Näsholm: När kvällspress skulle beskriva “näsan” var det alltid i samband med att han var allsvenskans kortaste spelare. Det må så vara, men han var en stora lirare på ett framgångsrik GIF-mittfält. Kanske mest ihågkommen för sina kompromisslöshet och jävlar anamma. Men den fanns ordentligt med fotboll hos “näsan” som lika gärna kunna slå de smekande långbollar på löpande yttermittfältare och forwards.

Många fler profiler finns, men det är dessa jag kommer på sex på morgonen, yrvaken efter att jag drömt att jag hade missat att skicka in krönikan.

Puh, vilken tur att jag kom ihåg det.

Godnatt.

Mer läsning

Annons