Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredagskrönika

Annons
Fredagskrönika
Ett myrsteg mot en bättre värld

Det tror man kanske inte när man ser min rätt så taniga gestalt, men jag har
varit med om många slagsmål. Och otroligt nog vunnit de allra flesta, om man
nu kan tala om att vinna i såna här sammanhang.
Väldigt konstigt, för jag mår egentligen illa bara av att se fysiskt våld,
och gör allt för att undvika slagsmål.
Det gör ju ont att få stryk, och jag vill inte ha ont.
Men jag har alltså slagits en del i mina unga år. Det var aldrig planerat,
det bara blev så.
Nej, nu ljuger jag. En stor anledning var förstås att jag hade druckit massa
sprit.
Och när jag läser om 29-åringen som två fulla tonåringar sparkade tills han
var hjärndöd, så fylls jag av sorg och sedan lättnad.
Sorg för att ett liv spillts av ingen som helst anledning.
Lättnad, för att det hade kunnat varit jag.
Hur lätt det hade kunnat vara jag som måttat en spark och sänkt motståndaren
in i evigheten, eller själv fått stryk tills min hjärna slutade att fungera.
"En fyllegrej" säger de två grabbarna, som släckte en människas liv.
Så dumt, så onödigt.
Nu vet jag att var ju helt andra saker som låg bakom mina aggressioner. Jag
klarade inte av att bearbeta det, utan istället släppte jag lös ondskan när
jag var berusad.
Så det blev lite terapi, och numera slåss jag aldrig.
Så vad jag vill säga med detta är att blir det bråk, gå din väg, och se dig
inte om. Backa undan, ta skiten och svälj.
Det är liv som står på spel, och som Clint Eastwoods rollfigur Bill Munny
säger i filmen De skoningslösa: "Att ta livet av en människa är det är det
jävligaste man kan göra. Du tar allt han har, och allt han nånsin kommer att
få."
Därför är det ännu mer tragiskt att läsa om den så kallade debattören Elise
Claeson, som tycker det är rätt att boxa sina barn, att en örfil är ett sätt
att visa kärlek.
Om jag inte visste att det var så fel, skulle jag ge henne en fet smäll på
käften för det urbota korkade uttalandet.
Barn behöver inte stryk för att lyda, de behöver kärlek, omsorg och respekt.
En örfil är ett väldigt lätt sätt att få slut på en diskussion den starkes
rätt. Men destruktivt och farligt, för du skapar en individ som tror att man
löser konflikter med våld.
Kanske hade ungdomarna som slog ihjäl 29-åringen en mamma som Elise, eller
pappa för den delen. Såna saker får man sällan reda på.
Det är bedrövligt att människan inte kommit längre från apstadiet. Men det
beror väl på att vi fortfarande är under utveckling.
Jag vill inte säga att jag är smartare än de som slåss, men jag har tagit
ett litet myrsteg längre mot den värld jag vill ha.
Där 43-åriga pappor inte säljer sina 10-åriga döttrar för bensinpengar, där
homosexuella inte misshandlas när de öppet visar sin kärlek, där tonåringar
inte slår ihjäl den som påpekar att de inte ska kissa på offentlig plats.
Den världen vill jag leva i. Nån som är emot?

Mer läsning

Annons