Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helmersson bästa tränaren - igen

/

Någon annan fotbollstränare i Medelpad hade inte skuggan av en chans. Mikael Helmersson tog hem det i år igen. Titeln – Årets Tränare 2005.

Annons
Fotbollshövdingen Lars-Erik Öberg räckte över bollen i de gyllene händerna och sa:
Grattis Micke för vad du har gjort för damfotbollen. Även om du nu har slutat som tränare i SDFF så har du ett gott renomé här uppe.
Ingen kan säga emot.
Micke Helmersson tog SDFF från division II till division I i fjol.
Och Micke Helmersson förde SDFF till en tredje plats i norrettan i år som nykomling.
Jag är verkligen överväldigad över att vi har fått det här priset i år igen. Jag säger vi, för att det är återigen vi som tar hem det här priset. Och då tänker jag på Anders Nilsson, Anders Åkergren och Håkan Staffrin.
Vi har jobbat med lagdelsträning minst två gånger i veckan, något som har varit viktigt för spelarnas utveckling, och det har jag aldrig klarat av själv.
Han säger att det är kul att stå här igen, men han säger också att han känner en oerhörd tomhet.
Tiden i SDFF är nämligen över för den här gången.
Jag hade tyvärr inget val. Jag har fungerat som fritidstränare och har åkt 17 mil enkel resa till varje träning och hemmamatch och den som kan räkna plus och minus förstår att det inte håller, säger Helmersson.
17 mil enkel resa.
Eller 34 mil tur och retur.
Eller 120 150 mil i veckan.
Ja, tiden räckte helt enkelt inte till. Inte när Helmersson dessutom driver familjeföretaget Veckebo Såg & Hyvleri, väster om Färila.
Jag tillhör den femte generationen i rakt nedstigande led som driver företaget. Det grundades redan 1870 så det har lite anor, förklarar Helmersson.
Fotboll är inte allt.
Jag skulle tro att jag har kört runt 13.000 mil sedan jag började träna SDFF och eftersom bilen har hållit så är det ett gott betyg åt Citroën.
Helmersson skrattar, för att sedan påpeka att han inte slutar som fotbollstränare för gott.
Jag kallar det för time out. Hur som helst har det varit ett privilegium att få ha jobbat med sådana spelare som jag har fått i SDFF. De är så ambitiösa, så vetgirga. Sånt ger en energi.
Helmersson vet inte vem han vill ha som sin ersättare, men han vet att SDFF har någoting att bygga vidare på.
Det är inte frågan om SDFF kan ta nästa steg utan när. Men nästa år gäller det att ligga kvar på den övre halvan. Jag tror inte det är bra att forcera för mycket, föreningen i övrigt måste också komma ikapp.
Det viktigaste är att klubben får behålla alla spelarna. De har tagit ett jättekliv i år och det finns mer att ta ut, säger Året Tränare 2005.
Bara så efterträdaren vet, vem det nu än blir.



Mer läsning

Annons