Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur värnas idrottens "klassiker" bäst?

Det är bara en vecka kvar till årets Tiomila, orienteringssportens verkliga klassiker. Idrottsligt och sportsligt, skulle jag vilja tillägga. Femdagars håller ju fortfarande greppet som "skogsluffarnas" och "skärmletarnas" (kärt barn har många namn) stora folkfest.

Annons

Men Tiomila. Tio mil. Tio sträckor i en stafett, eller budkavle som det sedan tidernas begynnelse har hetat på orienteringsspråk. En lagtävling med fantastiska löpare, som genom fin teknik och smartness tar sig fram över stock och sten för att skaffa stämplar på de utplacerade delmålen på kartan ...

I år firar tävlingen 70 år och precis som vid starten i Gamla Upsala avgörs det hela i år i uppländsk terräng, då turen är kommen till Skepptuna.

Själv tänker jag på sportradion och lågmälda, säg viskande, rapporter sent på kvällen, natten och tidiga morgonen. Många av er har förmodligen kommit i kontakt med begreppet "långa natten", som är den oftast mest krävande och längsta sträckan under den mörka delen i vårnatten.

Eller också har ni inte tänkt på det ... på länge.

För trots att tiomilaorienteringen är ett klassiskt begrepp var jag tvungen att googla för att kolla upp när och var årets upplaga skulle arrangeras.

Orienteringen har som de flesta andra sporter vid sidan om jättarna fotboll och ishockey svårt att nå fram i det allt kompaktare bruset. Och man undrar så smått om det i framtiden finns plats för några klassiker, som Tiomila.

Jo, Vasaloppet står sig ju, men SM-veckan på skidor är sedan länge reducerad till något helt annat än det arrangemang och den status den en gång hade. Och de senaste två årens SM-finaler i bandy går inte till historien som några jättefester, trots att det spelats inomhus i moderna arenor som Friends och Tele2.

World Cup i bandy var en gång på väg att etableras som en av svensk idrotts klassiska evenemang. Men sedan Daf-cupen, som blev Dex-cupen, som blev SJ World Cup försvann från Ljusdal på grund av kravet om spel inomhus på garanterat fin is har den turneringen blivit som vilken annan försäsongscup som helst.

Synd, tycker jag och många med mig, som brukade se fram emot dygnet-runt-spelet några intensiva dagar sent i oktober under halva 1970-talet, hela 80- och 90-talet och ett par år på det här seklet också. Och tänka sig, idékläckaren Björn Swartswe inspirerades efter att ha suttit på tåget en tidig morgon och sett legendariske radio- och TV-mannen "Plex" Petersson rapportera från en tiomilasträcka.

Tveklöst är det minst sagt angeläget att värna de klassiker som finns kvar och stärka de som har potential att bli det. Men hur?

Mer läsning

Annons