Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är mycket snack och vi har jäkligt kul"

/
  • Tony Rundström, förklarar för Härnösandsspelare varför domslutet blev som det blev.
  • Daniel Johansson fick inte bara blåsa för icing och offside under matchen, han fick också rycka in som vaktmästare och skrapa blod från isen,
  • En av matchens tre trippingutvisningar verkställs här av Fredrik Furberg.
  • Trots att han blev fälld av en motståndare kunde Tony Rundström bjuda på ett leende.
  • Det var stundtals heta känslor mellan lagen och några mindre gruff. Daniel Johansson och Tony Rundström var snabbt med och kunde sära på bråkmakarna.
  • Härnösandslägret ville ha straff i slutsekunderna, men fick det inte. Furberg får förklara för kaptenen Marcus Nordlund varför det inte blev något straffslag.

Tidigare juniorspelare är de svåraste för domarklubbarna att locka till sig när deras spelarkarriärer är över.
Fredrik Furberg och Daniel Johansson är två av få som sadlat om till domare efter att de spelat juniorhockey.
– Man har jättefördelar om man har spelat högre upp, säger Furberg.

Annons

Både på distriktsnivå och från förbundet är det tydligt att det svåraste i rekryteringen av nya domare är att få tidigare juniorhockeyspelare att börja döma när spelarkarriären är över.

I Medelpad finns ett fåtal. Två av dem är Fredrik Furberg och Daniel Johansson.

ST-sporten följde med duon innan, under och efter en match i Hockeyettan.

– Det är förbannat jäkla kul, säger Daniel Johansson efter matchen mellan AIK Härnösand och Sollefteå.

– Det är som att ha ett lag igen. Man hörs mellan matcherna, det är mycket snack och vi har jäkligt kul, säger Fredrik Furberg.

LÄS MER: Hockeydomarna: "För hårda matcher redan på U12-nivå"

Matchen mellan Härnösand och Sollefteå var den sista i Hockeyettan och för duon väntar efter jul matcher i Allettan.

Deras mål är dock högre än Allettan, men det är mer än bara prestationerna på isen som måste funka för att det ska gå vägen.

– Jag siktar främst på allsvenskan, det är absolut målet. Jag förstår att det är tuff väg, och det krävs mycket. Framförallt, i mitt fall, måste man ha en familj som stöttar en och jag har en jätteförstående sambo som stöttar mig, berättar Furberg i bilen på väg hem från Härnösand.

– Allsvenskan är ett mål. Det går att ta på för att det är nära, men ändå långt borta. Man ser folk gå upp så det är ett mål man kan ha. Jag har aldrig blivit ifrågasatt när jag ska döma en match, men man ska ha en arbetsgivare som förstår och tycker det är lugnt också. Man vill inte få chansen och sedan sätter jobbet stopp, säger Johansson.

Efter att deras respektive spelarkarriärer tog båda alltså steget över till att bli domare. Men det var inte ett självklart beslut. I efterhand ångrar de sig däremot inte en sekund.

– När jag slutade ville jag aldrig ha något mer med hockeyn att göra, för det tog sådan jäkla tid. Men jag hann bara ha ett uppehåll under en sommar innan jag började döma, säger Johansson och fortsätter:

– Säsongen efter dömde jag i ettan, och kände att det var det här jag ville göra. På en säsong hade jag kommit längre än vad jag gjorde som spelare.

LÄS MER: Tuffa situationen inom svensk ishockey: "Vi har två problem"

För Furberg finns dömningen i blodet då pappa Anders, precis som Fredrik gör nu, var huvuddomare i dåvarande division 1.

Men det var inte enbart på grund av det han valde att dra på sig den randiga tröjan.

– Jag saknade hockeyn, den har varit en så stor del av mitt liv. Jag saknade den efter att jag lagt av. En annan domare var på mig lite och frågade om jag inte skulle börja döma, säger han.

Varför tror ni att det inte är fler juniorspelare som börjat döma?

– Det är ingen status att vara domare. När jag sa att jag skulle bli domare var det "kul för dig, men hur tänker du?". Någonstans måste det till en förändring, säger Furberg.

– Man har alltid hört att domare är en konstig sluten grupp människor som vill utöva makt. Man ser inte utvecklingsmöjligheterna som finns. Jag fattade det först efter en halv säsong, att här finns det folk som vill att jag ska utvecklas. De säger saker som gör att man känner att man är bra på detta, säger Daniel Johansson.

När bilen närmar sig Sundsvall ett tag innan klockan 23 känner jag att det är dags för den klassiska frågan.

Vad är det bästa med att döma?

– Kärleken till hockey och att jag fortfarande kan hålla på med den sport som varit en stor del av mitt liv jämt, säger Furberg.

– Att få vara kvar i sporten och att man får tjäna pengar på något man tycker är roligt, det har man ju alltid drömt om även om kärleken till sporten är viktigast, säger Johansson.

– Och så är det skitkul, vi har kul när vi dömer, fyller Furberg i innan bilen stannar.

LÄS MER: Hockeydomarnas vardag: kränkningar och våld

Mer läsning

Annons