Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det är inte bara tårarna jag minns

/
  • Juniorkronorna bryter ihop efter finalförlusten i JVM i Malmö i januari. En tung motgång för talanger på uppgång i karriären.

Annons

”Det är tårarna man minns”. Den rubriken satte jag på min sista krönika från junior-VM i hockey i Malmö.

Jag satt på tåget från Skåne på väg norrut igen.

Hemåt.

Efter sex fantastiska hockey-dagar som hade innehållit det mesta. Inte minst de där minnesvärda tårarna från dåvarande Modobacken Robert Hägg.

Han symboliserade den svenska besvikelsen efter finalförlusten mot Finland där finländarna hade avgjort med sitt 32-mål i förlängningen.

Annars hade det varit en blågul succé från första nedsläpp i Malmö. Med profiler som NHL-spelarna Filip Forsberg och Elias Lindholm i laget stod Sveriges juniorkronor för en imponerande turnering. Och efter att förhandsfavoriten Kanada överraskande blivit utslagen av Finland i semifinalen var vägen mot guldet utstakad.

Hela turneringen blev en publik-succé och de svenska talangernas dröm om att vinna junior-VM på hemmais inför 12 000 svenska fans i Malmö Arena var nära.

Det blev ett silver – ”bara” – och det var inte värt någonting för Robert Hägg och de andra svenska juniorerna, i den där stunden, efter slutsignalen när de unga spelarna till sist kom ut i den mixade zonen med brustna hjärtan och spruckna drömmar.

Men det är inte bara tårarna jag minns.

Jag minns att det första jag möttes av när jag klev ur taxin var ett helt gäng kanadensiska fans – och att det var otroligt många på plats från Nordamerika.

Att jag satt på ett tåg hela nyårsafton och ”firade” tolvslaget på ett hotellrum med att titta på några enstaka raketer som skickades upp i stan.

Jag minns hur fotbollsstaden Malmö levde upp och andades hockey under de där veckorna.

Jag minns alla scouter på läktarna som följde varje skär som de framtida stjärnorna tog.

Och jag minns hur finske jättetalangen Teuvo Teräväinen bar sitt lag till guldet (vilken lirare!).

Men det blev ju också ett anti-klimax ur Medelpadssynpunkt. Timrå IK:s Ludvig Nilsson var med i truppen och fanns på plats under de inledande matcherna, men när jag kom ned till Skåne hade Nilsson varit tillbaka i Sundsvall i flera dagar. Han anmäldes aldrig och fick följa stora delar av turneringen på tv.

2014 har för övrigt inte varit någon höjdare för de lokala hockeylagen och Medelpadsprofilerna.

... Henrik Zetterberg skulle som lagkapten få chansen att leda Tre Kronor mot ett nytt OS-guld i Sotji. Det blev bara en match innan ryggskadan satte stopp och ”Zäta” fick resa hem för att genomgå en operation.

...Erica Udén Johansson gjorde visserligen mål i bronsmatchen – men fick lämna OS utan medalj efter att Schweiz vänt och vunnit.

... Det såg ju så bra ut för Sundsvall Hockey. Fram till play off tre. Det tog stopp mot Kallinge/Ronneby och det blev en ny säsong i ­ettan. Höst­en har ju däremot visat att Sundsvall har något ännu bättre på gång den här säsongen.

... Sundsvall Wildcats fick kvala för att hålla sig kvar i Riksserien i våras. Inledningen av säsongen 2014/15 har varit sorglig och ett nytt kval väntar om några månader.

... Timrå IK blev åtta i Hockeyallsvenskan 2013/14, satsade på kontinuitet och sparsamhet under sommaren – men mycket har ändå handlat om den tunga ekonomin och raset i tabellen under november/december.

Det känns som att det är läge att önska Medelpads­hockeyn ett gott nytt år ...

Mer läsning

Annons