Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jessica kvar på den internationella gymnastikscenen

Minns ni Jessica Lundgren? För 16 år sedan dubbel svensk mästarinna individuellt med OS i Barcelona som det långsiktiga målet. I dag har hon lagt till Eriksson i efternamnet, lever familjeliv på Södermalm i Sundsvall, men fortfarande med gymnastiken som följeslagare på fritiden. Nu som internationell domare. — Synd bara elitsatsningen försvunnit i min gamla klubb, Jaktfalken, tycker Jessica.

Annons
På måndag reser hon till Ungern för att döma under kommande Europmästerskap.
Snart 35-åriga Jessica Lundgren-Eriksson har nämligen gott rykte och omdöme på internationell nivå.
Hemma i Sundsvall har dock intresset för att tillvarata hennes tjänster varit minst sagt ljummet. För att inte säga obefintligt...
1989 blev mitt sista år som aktiv. En skada satte stopp för min fortsatta satsning. Sedan dess har jag utbildat mig till både tränare och domare. Under några år var jag borta från stan på grund av studier och arbete, men sedan fem år tillbaka finns jag åter i Sundsvall och det vet klubben om.
Till en början stötte jag på och visade att jag ville ställa upp, och eftersom jag också haft förtroendeuppdrag för förbundet, som ledare för juniorlandslaget, kom det också förfrågningar därifrån men i Jaktfalken verkade ingen vilja haka på. Kanske är man rädd för en elitinriktning, vad vet jag? Och det ena behöver väl inte utesluta det andra?
Jessica Lundgren-Eriksson vet vad ett eller flera affischnamn betyder för en i långa perioder anonym sport, vars status dock är hur stor och hög som helst när det vart fjärde år vankas olympiska spel.
Eller, som nu, när lilla Sverige plötsligt börjar få fram internationellt gångbara namn igen.
Veronica Wagner är det kanske mest kända för allmänheten, men enligt Jessica Lundgren-Eriksson finns fler.
Trist med Wagners fotskada. Det finns dock ett par andra duktiga på seniorsidan och bakom dessa kommer ett helt gäng där jag tror vi kan hitta någon som kommer att kunna nå ännu längre än Weronica. Det är mycket genom Stockholm Top Gymnasts jobb och satsning som resultaten börjar komma...
Jessica vet hur hårt jobb som krävs för att nå toppen.
Hon tillhörde en generation det satsades på sedan generationen med Johan Jonasson slagit igenom och börjat nosa på åtminstone den europeiska eliten.
Jag vann SM-guld i både barr och bom -89 och jag tror det var samma år som vi i landslaget också lyckades ta ett NM-guld i lag. Sedan kom skadan som hindrade mig från att fortsätta.
Det var i benet. En blodåder gick sönder och då var det stopp, berättar Jessica Lundgren-Ericsson.
Idrottandet har hon dock inte släppt.
Inom gymnastiken som domare (SM i Skåne för ett par veckor sedan var senaste uppdraget). Till husbehov i form av längdskidåkning och havspaddling, när hon inte ska gasta åt maken Lars i familjens segelbåt.
Men mesta tiden ägnas åt dottern Tove, 2 år.
Som gärna får bli gymnast, men som verkar gilla snö och skidor mest, skrattar Jessica.

Mer läsning

Annons