Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Känslan när man boxas är helt otrolig”

/

Han var sju år när han klev in i boxningslokalen för första gången. Och där blev han kvar.
Nu är Joni Lindeman fyllda 15 och han siktar på guld i USM.
Men det långsiktiga målet ligger långt bortom tävlingarna i Borlänge nästa helg.
Drömmen är OS 2020.

Annons

– Det är bara att ge allt, säger Joni Lindeman inför ett av sina oändliga träningspass i Sporthallens katakomber.

I de klassiska lokalerna där profiler som Leif Keiski, Kennedy Katende och Otto Wallin huserat.

Och den talangfulle farbrodern Tino Lindeman som gick bort alldeles för tidigt, i en bilolycka 2005.

– Boxningen ligger i släkten, säger pappa Dimitri som själv har ett förflutet som boxare, utan att nå de höga nivåer han hoppas att sonen ska göra.

Och som lillebror Tino kanske gjort om han fått chansen.

– Han var så ung, han hade talang och blev bara 17 år, säger Dimitri.

Framtidens boxare Joni är inte bara lik farbrodern till utseendet. Han har även samma stil.

– Det är många som säger det, de är som kopior, säger Dimitri.

Joni Lindeman är inne i slutfasen av förberedelserna inför SM-tävlingarna.

Detaljer ska finslipas. Och något kilo ska bort.

– Jag går fortfarande i 57-kilosklassen och är väl på 58–59 nu. Det är inga problem, det känns bra. Och det är bara att köra hårt, säger han.

Han är ensam boxare från Sundsvall som åker till USM.

Men han känner sina motståndare väl.

– Vi har varit på samma läger och tränat tillsammans, de är duktiga. Jag försöker kolla mycket på deras matcher, på hur de boxas. Ju mer man vet, desto bättre. Men egentligen är det bara att gå ut och köra hårt. Det är inte så roligt att åka ensam, men det funkar bra.

Joni föll för boxningen direkt och har aldrig hållit på med någon annan sport.

Och han kör sex dagar i veckan. Hård träning med ett tydligt mål; matchen.

– Det är tjusningen, känslan när man boxas är helt otrolig. Först är man nervös, sedan är man taggad.

Går den känslan att uppnå på träning?

– Nej, nej. Det är bara när det är match, säger Joni.

Pappa Dimitri lider fortfarande när han ser sonen i den fyrkantiga ringen.

– Det är hemskt, det är fruktansvärt. Jag blir så nervös, jag skulle ta alla smällar han får om jag bara kunde. Men det har blivit lite bättre.

Joni trivs i boxningslokalen där så många profiler huserat. Han är där sex dagar i veckan, och förutom det blir det många löppass.

– Man får en kick själv av att det är så många som varit här som det har gått bra för, de är bra förebilder, säger Joni som är på väg ned i vikt inför USM – för att sedan vända uppåt.

– Jag ska gå i 60 kilo nästa år. Jag får börja gymma mer och bygga lite mer muskler.

Hur mycket svårare blir konkurrensen i 60-kilosklassen?

– Det blir lite tuffare, det blir lite längre killar, säger Joni med ett målmedvetet lugn.

Vilka styrkor har du som boxare?

– Jag har bra psyke, det måste man ha i boxning. Och vilja också. Och fotarbetet är bra, säger han och berättar att livet utanför träningslokalen handlar om att hänga med kompisar.

– Men mest är jag bara hemma och laddar.

– Skolan? Den går väl sådär, säger Joni som har sin pappas stöd. I vått och torrt.

Dimitri, som hade en karriär på gång, men den rann ut i sanden.

Det ska inte hända med junior.

– Det blev annat för mig, jag är rädd om pojken och han ska inte göra samma misstag som jag gjorde. Jag var inte så fokuserad. Det finns inga genvägar om man ska bli bra och han har börjat fatta det. Han brinner för det här och det var helt självmant han började, säger Dimitri som gillar boxningen och allt positivt den för med sig.

– Boxningen har räddat många personer. Det är gemenskap och kamratskap och resor. Det finns många romer som håller på och Keiski var den förste som lyckades gå långt. Det ligger i vårt blod och det är bra att det finns positiva förebilder. Joni är en förebild för många, säger Dimitri stolt.

Pappan som tittar på när sonen drillar detaljerna och finslipar formen.

Till helgen åker han till Borlänge för USM.

Drömmen är mycket mer avlägsen, i både tid och rum.

– Jag satsar på OS 2020 i Tokyo.

– Det är en hård väg dit.

Mer läsning