Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kenneth Fahlberg: Jag trodde inte att jag skulle snacka Giffarna på väg upp i Eiffeltornet

/

Annons

När dessa rader plitas ner har jag precis suttit på en pub i Paris där jag sett hemmanationen Frankrike ta en krampaktig seger mot Albanien, liksom i premiären mot Rumänien kom avgörandet sent i matchen. Men likfullt står värdlandet med sex poäng av sex möjliga efter två spelade omgångar och att det råder fotbollsfeber i den franska huvudstaden är en underdrift.

Vart man än beger sig, vart man än tittar så fylls staden upp av fotbollsfans från hela Europa. Slovaker, rumäner, schweizare, kroater, irländare, svenskar. Svenskar – i mängder. Och irländare, i samma mängd.

I söndags, dagen innan Sverige–Irland, åkte vi upp i Eiffeltornet och det föll sig då så att jag i hissen hamnade bredvid en irländare. Jag hade på mig min gula Sverigematchtröja och han sin gröna Irlandsdito. Vi pratade lite om matchen som skulle komma och var rörande överens om att vi i Sverige hade en speciell matchvinnare som kan göra skillnad som ingen annan i Zlatan Ibrahimovic.

I samma andetag som detta var sagt drog dock irländaren efter andan, han hade nämligen just fått upp ögonen för ett för honom helt nytt svenskt hot.

You have that guy, F ...berg, how do you say it?

Forsberg, svarade jag med engelskt uttal och irländaren nickade gillande. Where is he playing?, frågade han härnäst och jag svarade Leipzig och drog kort bakgrunden om att de just gått upp i Bundesliga för att därefter tillägga att he comes from Sundsvall, my hometown.

Irländaren nickade återigen artigt gillande även om han kanske inte sådär jättemycket egentligen brydde sig om att Emil Forsberg kom från just min stad.

Det han brydde sig om var ett hot och det hotet kom från Norrland.

Sen var vi uppe och våra väga skildes åt.

Jag tänkte en stund på det märkvärdiga i att jag i en hiss på väg upp i Eiffeltornet i centrala Paris stått och diskuterat Sundsvall med en främmande irländare.

Men det är så tiden är nu.

Dagen efter delade Sverige och Irland broderligt på poängen, där Sverige ställde upp med två ex-Giffare i startelvan i Emil Forsberg och Mikael Lustig.

Dagen efter tog Island sin historiska första poäng i ett EM-slutspel då man sensationellt spelade 1–1 mot Portugal. I den isländska startelvan: ex-Giffaren Ari Skúlason. Med i den isländska truppen finns som bekant även nuvarande Giffaren Rúnar Sigurjónsson.

Det var vad jag tänkte på när jag satt i den rökosande puben i miljonstaden Paris och såg Frankrike till slut lyckas vinna mot Albanien. Medan fransoserna var fullt upptagna med att våndas över sina stjärnors oförmåga att avgöra matchen tänkte jag på det märkvärdiga i att en liten klubb i Norrland har inte mindre än fyra spelare som passerat klubben med i ett EM-slutspel.

Det är i sanning märkvärdigt.

Då är det heller inte konstigt att det händer sig att man en söndag kväll står i en hiss på väg upp i Eiffeltornet och diskuterar Sundsvall och Giffarna med en vitt främmande irländare.

Mer läsning

Annons