Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kenneth Fahlberg: Lill-Pröjsarn, Zamora, Sura-Pelle, vart tog alla läckra smeknamn vägen?

Annons

Sebastian Larsson, Marcus Berg, Kim Källström, Emil Forsberg, Andreas Isaksson och så vidare. Ett axplock ur den svenska EM-truppen som alla har den gemensamma nämnaren att de också kallas för det som står på passet.

Alltid. I alla väder.

Möjligen att ibland kan Forsberg bli till Foppa och för oss lokalpatriotiska här på hemmaplan som kan och tar hänsyn till den forsbergska historiken, kan det stundom till och med bli Mini-Foppa.

Vår ende superstjärna Zlatan Ibrahimovic kan ibland heta Ibra, den vågade kan dra till med ett Ibracadabra.

Guidetti alias Super-Guidetti tänker jag inte ens nämna. Inte heller Cristiano Ronaldos CR7, som mer är ett varumärke än något smeknamn.

För det är just det jag kan sakna i dagens idrott; smeknamnen. Vart tog de vägen? När försvann de och varför?

Frågorna är många och svaren få.

När Sverige tog silver i fotbolls-VM 1958 gjorde man det med bland annat Åke Bajdoff Johansson, Lennart Nacka Skoglund och Rio-Kalle Svensson i truppen.

Vi minns också tydligt Gösta Knivsta Sandberg, Sune Mona-Lisa Andersson, Stig Vittjärv Sundqvist, Bengt Zamora Nyholm och Henry Garvis Carlsson. I lite modernare tid minns vi Patrik Bjärred Andersson och, för all del, den gamle GIF-tränaren Jan Lill-Damma Mattsson.

Det här är heller inget fenomen förbehållet bara fotbollen, inom ishockeyn finns massor med exempel. Eller vad sägs om Ulf Lill-Pröjsarn Nilsson?

Fler exempel: Sven Tumba (hette egentligen Johansson),Hans Virus Lindberg, målvakten Lennart Klimpen Häggroth, Ronald Sura-Pelle Pettersson, ja listan kan fortsätta länge till.

Timrå IK är ett lysande exempel på att det var bättre förr, jag skriver bättre för att det här är en dimension som jag saknar. Tåget Söderberg, Bulla Berggren, Biffen Nilsson, Tigern Johansson och, inte minst, Lennart Lill-Strimma Svedberg.

Bandyspelaren Snoddas, hans egentliga namn Gösta Nordgren är det väl knappast någon som använder.

Det här är som sagt en dimension som jag saknar i dagens idrott. Vad det beror på att de till stora delar försvunnit vet jag inte, jag kan bara konstatera att det är så. Kanske finns det inte riktigt plats för smeknamn i dagens mer kommersialiserade idrott?

Eller är det bara så enkelt att det inte finns något behov, att det spelat ut sin roll?

Sannolikt en kombination av flera saker.

Tills vidare får vi hålla till godo med Sebastian Larsson, Kim Källström och alla de andra lirarna.

Mer läsning

Annons