Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klüft: "Min motivation har aldrig varit medaljerna"

Foten var fortfarande bandagerad när Carolina Klüft mötte världspressen dagen efter guldet.
På bordet framför henne låg tygåsnan Ior, och VM-medaljen som glimmade i fotoblixtarnas sken.
—  Men min motivation har aldrig varit medaljerna, det har varit glädjen och att lära sig nya saker. Bara för att jag har fått några fantastiska minnen och erfarenheter så kommer inte min motivation att försvinna nu, sade 22-åringen som redan vunnit allt som går att vinna.

Annons
Presskonferensen hos Klüfts skosponsor var fylld till sista plats med reportrar, fotografer, tv-team och radiomän. "Carro" fick åter berätta historien om hur hon kunde vinna trots att hon vara skadad, om den stukade foten som gjorde att hon inte kunde sova och fick knacka på hos läkarteamet natten före sjukampen skulle starta.
Då var det inte många som trodde att hon ens skulle delta. Men "Carro" kom till start och gjorde vad tränaren Agne Bergvall bedömer vara hennes största prestation någonsin. Klüft besegrade både Barber och smärtan även om fransyskan hade svårt att smälta förlusten. Barber hävdade envist att Klüfts första längdhopp borde ha fått röd flagg. Och på måndagen undrade en norsk webbsida om Klüft verkligen kände sig som den "riktiga" världsmästarinnan?
 Eunice är fri att tycka vad hon vill, började Klüft:
 Men jag tror att alla kan se att det inte var något märke på plastellinan, och regeln säger att om det inte var något märke så är det inget övertramp. Det var nära och jag hade tur, men det var inte övertramp. Det var en rättvis tävling.

Glad över vila
Klüfts jättehopp på 6,87 skulle förmodligen räcka till medalj även i den individuella längdtävlingen, där det är kval under tisdagen.
 Men om du hade min kropp skulle du vara glad att du tackat nej, jag skulle aldrig kunna tävla i längd redan på tisdag. Jag är fortfarande lite svullen i foten och min högra vad är spänd som en fiolsträng. Jag vill inte bränna ut mig och riskera en skada.
Hela rummet ville ändå veta vilka utmaningar finns då kvar för en 22-åring som redan har vunnit allt som en mångkamperska kan vinna. Kanske att försöka slå Jackie Joyner-Kersees fenomenala världsrekord på 7 291 poäng, undrade en brittisk journalist.
 Det är ett väldigt bra rekord och jag kommer inte att sätta press på mig själv, att jag måste slå rekordet. När jag vill sluta, när jag inte har motivationen längre, då vill jag kunna sluta och vara lycklig med vad jag har presterat och inte vara besviken över att jag kanske inte har världsrekordet.

Besegra sig själv
En fransk reporter ville veta hur hon kunde behålla motivationen:
 Men hallå, jag är bara 22 år gammal. Jag tror att jag kan slå mitt personliga rekord på 7 001 poäng och det vill jag göra, jag vill bara besegra mig själv. Jag tror att jag kan bli bättre i alla sju grenarna.
 Men det finns mycket i mitt liv som är viktigare än sport. Idrotten är bara en del av mitt livs just nu. Det viktigaste för mig är människorna kring mig, min vänner och min familj och att jag själv är lycklig som människa.

Drömmar
Klüft ser även ett slut på karriären.
 Jag kommer att hålla på så länge det är roligt, men jag har många drömmer som ligger utanför idrotten. Jag kommer inte att hålla på för evigt. Om min motivation försvinner, när det inte är roligt längre, då slutar jag.
Men räkna med att det blir ett nytt möte med Barber under EM i Göteborg nästa år.

Mer läsning

Annons