Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ännu ett exempel på hockeyns machokultur

Problem på och utanför planen. Vi är tyvärr vana vid det, vi ser och hör det inom var och varannan sport.
Jag har många gånger förfasats över matchoattityden inom ishockeyn.
När jag växte upp var hockeykillarna lite hårdare, lite tuffare. De var coolare och lade in större snusar än alla andra. Respekten för tjejer var begränsad.

Annons

Steget från Umeås 80-tal till Sundvall 2014 är gigantiskt. Extremt mycket har hänt i världen, det har skett en utveckling, ett miljötänk. Våra värderingar har vuxit. Men i den slutna hockeykretsen har tiden stått stilla. Allt är fortfarande förhållandevis bakvänt, precis som kepsarna.

Många tycker säkert att den arga lappen på konståkningsklubbens dörr bara var ett pojkstreck. Ett litet kul bus.

"Skaffa en egen ishall, hade konståkning varit en sport så skulle ni haft en egen is att åka på. Äckliga tjejor."

Det är förstås värre än så. Det är inte kul alls, det är kort och gott ett hån.

Att ta den som skrivit lappen i örat är en sak. Att jobba med värderingarna inom ishockeyn är en annan, mycket större och långsiktigt viktigare fråga.

Kiruna tog inför säsongen ställning för den mänskliga mångfalden. Man bytte till regnbågsfärgade tröjor och fick svart hat på köpet.

Lokalt i grabbigt, gruviga Kiruna. Nationellt bland folk som tycker att hockey är hårt och att allt annat är larv.

Men lyckligtvis såg inte hela Sverige det Kiruna gjorde i de mörkaste av kulörter. Många upplevde satsningen med den kärlek den verkligen är värd.

Och jag ska inte dra all ishockey över en kam. Det finns massor av goda exempel, det finns eldsjälar och ädla riddare som kämpar för den goda saken, för att våra barn och ungdomar ska få vistas i en bra, vettig miljö.

Men i dag är det tyvärr lättare att bara se de dåliga exemplen, även om Magnus Holmval föredömligt kritiserar tilltaget.

Vi måste alla jobba med våra värderingar. Med vad vi säger, tycker och tänker. Med vad vi förmedlar för budskap till människorna vår närhet. Oavsett vilken sorts skridskor som är snörda på fötterna.

Som förälder har jag en roll, som sportjournalist en annan. På kvällar och helger försöker jag fungera som innebandytränare på småpojksnivå. Tre stolar att sitta på där det gäller att ha en så stringent linje som möjligt. Att ge och visa respekt.

Den respekt som ska visas oavsett vilken miljö vi är i.

Den respekt som ska vara en självklarhet. Exempelvis i kommunägda och kommunsponsrade Sundsvall Energi Arena.

De senaste åren har begreppet näthat blivit alldeles för vanligt. Det är så enkelt att spy galla på sociala medier, det känns liksom inte på riktigt.

En lapp på dörren till ett omklädningsrum är samma sak. Näthat nedklottrat på ett A4-ark.

Fast man blir ändå lite förvånad. Den formen av hat känns mer som att den kommer från en annan tid, ett annat århundrade.

Mer läsning

Annons