Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snabba kast mellan gravljus och glitter

Gravljus den ena dagen. Glittrande glädje den andra.
I det här jobbet är kontrasterna ibland nästan oändliga. Spännvidden är maximal.

Annons

Från sorgestunden utanför kommunhuset i Timrå till isprinsessorna i Gärde. Från helvete till himmel på bra precis 24 timmar.

Från miljonskulder och konkurshot till spirande, ungdomlig glädje.

Vi har skrivit nästan oändligt mycket om våra elitklubbars ekonomiska problem den här hösten och vintern. Känslan har varit novembersvart och dyster.

Och det var ungefär så tankarna gick när Timråsupportrarna anordnade sin manifestation. Domedagskänslan var uppenbar och det var svårt att undvika att dras ned i den kollektiva missmodigheten.

Under Mittpiruetten fick jag min återuppståndelse.

Jag fick uppleva idrottens genuina glädje igen. Den där sprudlande spänningen, uppladdningen, snacket om de sista detaljerna, nervositeten som inte riktigt går att ta på. Det glittrade i Gärdehov som det sällan gör när det smäller i sargerna när Sundsvall Hockey härjar på isen, eller när Sundsvall Wildcats åker på ett nytt nederlag.

Men den som tror att konståkning bara är glammig glamour är förstås fullständigt fel ute.

Det är hårt, ödmjukt jobb som gäller. Det behövs träningstimmar, målmedvetenhet och en stor portion mod.

Kontraster är kryddan i livet. Jag kan njuta lika mycket av en smällkall vinterdag som en sommardag i shorts på stranden. Att köra på stenhårt, oavsett om det är jobb eller träning, kan vara nog så skönt som de där stunderna i soffan efteråt. När man är skönt slö, slapp och likgiltig.

I idrottens värld möts vi av nederlag och motgångar. På arenorna och vid sidan om.

Samtidigt får vi emellanåt förmånen att uppleva den obetalbara glittrande glädjen.

Spännvidden är maximal. I idrottens värld och vid sidan om.

Mer läsning

Annons