Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vänskapen väger tyngre än VM-guldet

/

ST-sportens Andreas Ignell om att det finns saker som är värda mer än ett VM-guld.

Annons

Svampen sög sakta upp den blå textilfärgen, sedan duttade vi försiktigt över mallen som vi tejpat över lagtröjorna. Det var en ny innebandycup på gång, den här gången fick namnet bli "Dieseldunkarna". Statoil, eller möjligen Pär Hugozons pappa Kjell, som jobbade på Statoil hade gett oss en slant så att vi kunde fixa tröjor.

Vi spelade innebandy i gymnastiksalen på Nylands skola under veckorna, på helgen, ibland mer ändå. Vi blev äldre, hallen krympte, Niclas "Hampa" Hamberg blev med körkort och världen växte. Det blev spel i korpen, nattcup i Härnösand, Sundsvallsmästerskapen i Sporthallen på jullovet, inte sällan under lagnamnet Kajsa. Möjligen döpt efter Anders Nilssons söta lillasyster? (kanske numera mest känd som gladiatorn Puma). Under namnet "Bäverbrist" bärgades guldet i innebandycupernas innebandycup på 90-talet, Stjärncupen i Karlstad. Till slut bildade vi en seriös (ganska i alla fall) förening, IBK Ljungan. Det var mycket tok och mycket kul och alldeles underbart.

Även om jag inte var på plats i Scandinavium var det fantastiskt att se barndomsvännerna Johan Samuelsson, Robin Nilsberth och Martin Östholm vinna VM-guldet på hemmaplan.

För dem själva måste det ha varit snudd på obeskrivligt.

För snart 20 år sedan var de också bara ett gäng småkillar som började lira innebandy i Högomshallen i Granlo bara för att det var så förbaskat roligt.

De hade ett annat driv en annan talang och vann SM som juniorer. Stort bara det.

Men, de har också gått igenom den där resan tillsammans.

Spelat Skinkcupen, Nettocupen och andra mer obskyra turneringar, kanske hittat på ett och annat knasigt lagnamn också.

Det är där någonstans magin finns och växer fram.

Den där samhörigheten som kan vara så svår att ta på, gemenskapen ingen annan kan komma åt, för de har inte varit med under vägens gång.

Ett VM-guld är stort på många sätt.

På andra sätt är det inte mer än en ädel metallbit.

Det blev aldrig någon VM-turnering med polarna från IBK Ljungan.

Men det vi fortfarande har är värt så mycket mer än så.

Vänskapen väger tyngre än ett VM-guld, även ett som tas på hemmaplan.

Så är det säkerligen för trion som började lira innebandy Högomshallen för runt 20 år sedan också.

Mer läsning

Annons