Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljungskog siktar på tredje VM-guldet

/

Vådlig vurpa i lördags och 160 mil i bil. Inga idealiska förberedelser för ett cykel-VM.
Men Susanne Ljungskog kom till Madrid med stora förhoppningar.
–  Har man tagit två VM-guld så är det klart att det är det man siktar på igen. Inget att tjöta om, säger göteborgskan.

Annons
Liksom under VM-guldåren 2002 och 2003 generalrepeterade Susanne Ljungskog inför VM i år med att vinna etapploppet Toscana runt. Men i år kunde det ha gått illa.
I lördags stöp hon i backen på näst sista etappen, lyckades fullfölja och rullade mot totalsegern i söndags. Men det tog.
 Jag körde in i bakhjulet på en annan och åkte i marken med huvudet före i 45 km/tim och slog i knät, armbågen, höften och överläppen, berättar hon i telefon för TT.
 Nu känns det ändå hyfsat, men jag är öm i musklerna och har en del öppna sår så det är svårt att sova på nätterna. Och jag har en fin mustasch! fortsätter hon och syftar på sin sargade överläpp.
Och eftersom den dubbla svenska världsmästarinnan mår dåligt av att flyga så valde hon att, till skillnad från den övriga världseliten, att sätta sig i en bil med sambon/tränaren Klas Johansson och färdas de 160 milen till Madrid.
 Vi kom fram igårkväll vid tiotiden och i morse testade jag tempobanan mellan tio och kväll. Känns som jag behöver sova en stund nu, säger hon.
Ljungskog ställer upp i onsdagens tempolopp över 22 kilometer utan förväntningar. Som vanligt är det linjeloppet som går i första hand.
 Inga förväntningar alls, säger hon. Det brukar gå åt skogen i tempo i VM och jag är fortfarande lite mörbultad efter vurpan. Tempot är en bra genomkörare inför linjeloppet.
Damernas 12,6 mil på Madrids gator på lördag är utmaningen som Ljungskog er fram mot i VM 2005.
 Jag har inte kört banan, det gör jag först på torsdag, men det ska finnas två ordentliga backar och det är bra om den är tuff. Det passar mig.
 Tempobanan var rolig, småkuperad i en park utanför Madrid.
Ljungskog är påtagligt förhoppningsfull efter ett fjolår då mästerskapen gick i moll. Både OS och VM misslyckades och den stora förklaringen fick hon först efteråt - allergi.
 Jag är allergisk mot björk- och gräspollen och började ta sprutor var sjätte vecka mot det i november förra året. Det ska jag göra i tre år, men sprutorna hade effekt efter en månad så nu känns allt bra.
 Så med tanke på förra året känns det riktigt bra nu. Jag var förkyld i juli, men sedan dess har jag tränat bra och tävlat mycket, säger Ljungskog som också hunnit med att bli totaltvåa i världscupen i år.
I VM räknar Ljungskog med hårdast motstånd från Tyskland. Och inte bara från regerande världsmästarinnan Judith Arndt.
 Hon är alltid bra, men de har en bra spurtare i Regina Schleicher också. Jag vet inte om de kör för att få loss Arndt eller satsar på att lotsa fram Schleicher i en spurt.
Ljungskog får sällskap av fyra svenskor i linjeloppet; Veronica Andrèasson, Monika Holler, Emma Johansson och Madeleine Lindberg.
 Vi måste se banan och startlistan innan vi kan lägga upp en taktik. Vi måste ha en plan.
 På lördag är jag inte kompis med mina vanliga stallkamrater. Då kör jag för Sverige.
Och för ett tredje VM-guld.

Mer läsning

Annons