Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljusare tider för handikappidrottarna

De 21 medaljerna i Paralympics gjorde att handikappidrotten fick en plats i det svenska folkets medvetande.
Ett halvår senare har det betytt mer sponsorer och bättre förutsättningar att fortsätta satsa — åtminstone för vissa.

Annons
Hans Säfström, sportchef på Handikappidrottsförbundet (SHIF), har märkt en stor skillnad sedan i höstas.
 Det är helt klart ett annat klimat nu. De aktiva blev mycket uppmärksammade under Paralympics, och det är betydligt fler som pratar om handikappidrotten och diskussionen hålls framför allt på ett annat plan än tidigare, säger Säfström.
Det har gjort att de ekonomiska förutsättningarna förbättrats för en del av de aktiva.
För guldskytten Jonas Jacobsson ledde framgången till att de sponsorer han hade omedelbart sade sig vara villiga att stötta en satsning över Peking 2008.
 De var nöjda med vad de fått ut av satsningen i och med Aten-succén och det kändes så klart skönt för mig att ha grunden klar så snabbt. Då slipper jag lägga ner tid och kraft på det utan kan koncentrera mig på skyttet. Det känns som om det äntligen lossnat. Men samtidigt känns det lite trist att man måste ta sju guld för att det ska göra det, säger han.
Simmaren Anders Olsson som från att ha blivit uträknad av läkarna lyckades bli bäst i världen bara ett år senare är en av dem som lyckats locka till sig sponsorer.
 Jag hade bestämt mig för att sluta på grund av pengabristen, men så gjorde jag en radiointervju och bara två timmar senare ringde en sponsor och erbjöd mig bil och bränsle fram till Peking 2008. Jag måste åka 17 mil enkel resa för att kunna träna i en 50-metersbassäng, så just resorna har varit en stor utgiftspost. Sponsorn gjorde att jag har råd att satsa vidare, berättar Olsson.
För alla är det inte lika ljust.
Ryttaren Iréne Slättengren, som vann dubbla guld, blir fortfarande uppmärksammad för framgångarna, men det har inte inneburit några bättre förutsättningar.
 Det har varit otroligt mycket uppståndelse, fina middagar och firande. Problemet är ju bara att sådant inte ger några pengar, och det är ju pengar jag behöver just nu. Jag står utan häst och har inte de pengarna att köpa en ny. En ryttare på den här nivån äger ju sällan sin häst själv, det är ju oftast en sponsor som gör det och jag hoppas kunna hitta en snart, säger Slättengren.
Pingisspelarna Magnus Andrée och Linus Lönnberg lägger av, delvis på grund av brist på sponsorer medan bågskytten Anders Grönberg säger sig motarbetad av sitt egna förbund.
 Deras tilldelning av pengar har ju inte räckt länge än att åka till Karlstad för en kopp fika. En säsong för mig kostar cirka 100 000 kronor i enbart tävlings- och resekostnader, och det finns naturligtvis ingen som helst möjlighet att plocka dessa pengar ur egen ficka, säger Grönberg.
Sammantaget kan dock SHIF se tillbaka på ett bra sista halvår för Aten-resenärerna, samt ett ökat intresse att börja idrotta.
Rekryteringen inom vissa av idrotterna har ökat ordentligt.
 Det är speciellt det vi ville. Helt plötsligt har ungdomarna fått se att det finns möjligheter. Ibland kan man känna att det går väldigt långsamt framåt för oss, men ser man tillbaka så har det hänt väldigt mycket på kort tid, säger Hans Säfström.

Mer läsning

Annons