Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När det bara är tekniken kvar att skylla på

Annons

Smällarna från åskvädret kommer efter varandra; men av någon konstig anledning håller sig regnet borta.

Klockan är kvart i två på morgonen då jag skriver denna krönika; ordentligt nyvaken och med iphonen som skrivmaskin. Det är helt otroligt hur tekniken går framåt, eller hur?

På tal om teknik så tänkte jag avrapportera från veckans försök till fiske.

Nåja, några firrar har plockats upp varje dag; men vid tisdagens jakt på Jack, som nämnts tidigare på dessa rader, verkade det som att det var i handlederna det satt.

Alla som fiskar är av någon konstig naturlag experter på sitt område. Varför detta inte har nått Sveriges alla knypplare vet jag inte, men om du inte tillhör någon form av expertgrupp av fiskemänniskor - ja, då är du bannemej ingen fiskare heller.

Det kan vara "hittar alltid största gäddorna vid sydvästvindar" eller "världselit på laxfiske i Bergeforsen/Ljungan" (den senare kategorin av naturliga skäl ovanligt vanlig i Medelpad).

Nu började det regna förresten, tungt faller de dessa tropiska droppar.

Och är det något många fiskare gör, speciellt de osäkra som mig, så är det att kolla in andras teknik. Ser jag att den fete, rödrosige, tysken på båten bredvid gör en extra snabb jiggrörelse åt höger sida i den starka strömmen och får på en fisk - då är inte jag den som är den. Han blir min Yoda de kommande tio minuterna.

Det var exakt vad som hände i tisdags, även om det inte var en rödrosig tysk utan min far.

Gång efter gång fick jag följe av dessa Cravelle Jacks; men det avgörande - hugget - var det inte sugna på.

Farsan mumlade något obegripligt och satte sig ned för att börja förbereda en ny jigg.

På första kastet med den silvriga fiskliknande jiggen med överdimensionerat huvud (för att snabbt komma till botten i den strida strömmen) small det till. The fajt wass ånn som jänkarna säger. Efter tio minuters drillning fick han upp Mr Jack.

Samma sak hände två gånger till de kommande kasten efter detta (även om han inte fick upp dem, ultralätta redskap och med denna fisk så ger man dem verkligen en rättvis chans att undkomma) och min frustration bara steg. Jag hade ju till och med, som sig bör, bytt till exakt likadan uppsättning som han fångade sina firrar på.

Efter att osat lite svavel konstaterade min far, på ett sådant där illmarigt vis som bara han kan:

"Fredrik, det sitter i tekniken."

***

Jag nämnde att detta skrivs under aningen udda förhållanden.

Efter tisdagens fiske, som slutade strax efter lunch på grund av stormvarningar, fick vi känna av hur fort det kan gå här.

Från en behaglig fisketur bland delfinerna till lätt storm och meterhöga vågor på några sekunder. Jag körde båten i början, håller på att lära mig denna ädla konst att styra ett fartyg så gott det går, men en knapp tredjedel på vägen fick jag ge upp. Förutom urusel sikt var det omöjligt att ha på sig glasögon - då blev sikten än sämre - men utan dem så piskade sig regnet in i ögonen och det var omöjligt att hålla dem öppna.

För säkerhets skull fick farsan åter ta på sig kaptensmössan och bestämma över rodrets riktning, jag var bara glad att det var en tropisk storm och inte en norrländsk sådan. Här slapp man frysa i alla fall.

Mer läsning

Annons