Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NHL-special:Det har inget med tur att göra

Annons
Nog händer det att dagstidningen får en att sätta morgonkaffet i halsen. Som när New York Rangers Jaromir Jagr i en intervju med New York Times hävdar att det här med hockey, det handlar bara om tur. Med andra ord, Jagrs prishylla dignar inte tack vare mänsklig skicklighet, utan den bågnar på grund av slumpen det där oförutsagda som inte var någons avsikt.
Påståendet är naturligtvis befängt. Svaga lag lider svårt av det där stolpe ut-skottet, eftersom man skapar för få måltillfällen. Starka lag tycks alltid se pucken gå stolpe in, då de aldrig ger upp utan fortsätter arbeta för att vinna. Kort sagt, framgångsrika lag skapar de marginaler som krävs för seger.
Därför blir NHL-tabellerna allt tydligare ju fler matcher som spelats. Svaga lag faller mot den ravin ett uteblivet slutspel är, medan de lag som fungerat från början klättrar vidare mot hockeyhimlen.
I december finns det inte längre tid för förklaringar, och inget tålamod för ursäkter; nu måste de lag som vill uppleva en lång säsong börja klicka.
I Eastern Conference står det nu klart att de regerande mästarna Tampa Bay Lightnings har börjat närma sig sin fulla potential, och ett stadigt målvaktsspel har hjälpt klubben att jaga förstaplatsen i lagets division. Samtidigt har den positiva överraskningen och divisionsrivalerna Carolina Hurricanes hamnat i en formsvacka som har sin grund i skador som drabbat den tunna truppen. Kommer man att stå distansen ut? Att Ottawa Senators blir en het slutspelsdeltagare kan ingen betvivla, Philadelphia Flyers bör kunna överleva sina skadeproblem, och New York Rangers har etablerat sig som ett topplag i öst. I enlighet med förhandstipsen slirar Washington Capitals, men mot de antaganden som lanserades innan seriestarten tycks säsong i det närmaste över för Pittsburgh Penguins ett lag som är oförmöget att försvara en ledning.
I Western Conference återfinns ligans svagaste lag St. Louis Blues och Columbus Blue Jackets men också några av de starkaste Stanley Cup-aspiranterna: Detroit Red Wings, Vancouver Canucks, och efter en tveksam inledning Calgary Flames.
Calgary Flames, med bland andra före detta Timrå-keepern Miikka Kiprusoff, samt svenskarna Marcus Nilson och nyanlända Kristian Huselius, har haft en del problem detta hockeyår. Efter den förlorade finalserien mot Tampa Bay Lightnings 2004, behöll Flames stommen av sitt lag, och nog var det lätt att anta att Calgary skulle ställa ett välsmort hockeymaskineri på isen. Men ibland kan det vara svårt att få ihop det, och det skulle åter visa sig att det är ett känsligt ämne, det här med lagkamrater som försvunnit, och vilka som anlänt i deras ställe. Ett lags spelarmaterial kan vara hur bra som helst, men finns den rätta kemin där? Kan spelarna smälta samman till ett lag? Fungerar man tillsammans i omklädningsrummet?
Det märktes tidigt att Calgarys storproducerande anfallsstjärna Jarome Iginla saknade sin gamla center Craig Conroy som flyttat till Los Angeles Kings. Centerpositionen togs över av nyanlända Daymond Langkow, som är betydligt mer skottvillig än sin föregångare, Iginla saknade de räkmackor Conroy serverat honom, och laget samlade inte poäng i förväntad takt.
Men trots problemen vann Calgary tillräckligt ofta för att inte tappa kontakten med play off-spel, och formkurvan pekar nu rakt uppåt, vilket lett till att laget leder sin divivion före Vancouver Canucks. Men det som imponerar mest är inte kedjorna utan backparen. Calgary har starka, och mycket spelskickliga backar som kan förflytta pucken snabbt, varför de inte bara fungerar väl defensivt utan dessutom varit vassa anfallsvapen. Och av backarna är det Roman Hamrlik som är den verkliga jätten, den som drivit på laget då det varit tungt och motigt. Om nu anfallarna kan börja hitta varandra i högre utsträckning än tidigare så är en ny Stanley Cup-final inom räckhåll.
Nu vinner Calgary matcher av det slag man tidigare förlorade. Som härom kvällen då Calgary tog sig an New Jersey Devils. Laget från den amerikanska östkusten stod länge för det spelmässiga övertaget, men eftersom Devils saknar renodlade målskyttar resulterade dominansen i allt för litet. Istället stod Calgary för några snabba mål (i power play, förstås) inom loppet av drygt tre minuter och trettio sekunder, och sedan försvarades ledningen disciplinerat.
Och till skillnad från den fantastiska Jaromir Jagrs antaganden hade det hela inget med tur att göra. New Jersey Devils är obalanserat på ett sätt som är mycket ovanligt för denna länge gedigna organisation. Börjar ledningen tappa greppet, eller är det bara frågan om en uppbyggnadsperiod?
Calgary, å andra sidan, har genom sin general manager och coach Darryl Sutter noggrant komponerat ett välbalanserat lag som kan vara på väg mot något riktigt stort.

Emil Siekkinen

Mer läsning

Annons