Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Proffsen och pengarna ställer till det

Annons
Alla snackar om det, men få gör någonting åt det. Alla har förresten snackat om det länge, men ingenting gjort.
Juniorproblematiken det vill säga, hur vi ska lyckas slussa in fler unga talanger i A-lagen är ett gammalt välkänt diskussionsämne. Och tyvärr tenderar debatten att bli evig...
Pengarna styr, och med hyggligt välfyllda kassakistor vill klubbdirektörer, sportchefer, tränare och andra gärna sysselsätta sig med att scouta, köpa och sälja. Samtidigt som den egna ungdomsverksamheten får tjäna som ett slags alibi ifall det vankas bidrag från offentligt håll. Då gäller det ju att snabbt byta ut kostymen mot träningsoverallen, för alla affärsverskamhet till trots: i Sverige är fortfarande elitidrottsföreningarna kopplade till den folkrörelse, där de ideella krafterna utgör rotsystemet längst där nere i grunden.
Det krävs en fast förankrad ideologi med ett annat \"tänk\" om en förening ska våga och orka gå emot strömmen och verkligen satsa på unga spelare.
För visst går det, trots att seniorspelarna i dagens elitishockey är proffs och gärna håller liv i karriären upp till 3540-årsåldern.
Mästarklubben Frölunda är ett bra exempel, vars två SM-guld under 2000-talet har bärgats med både etablerade (världs-)stjärnor och ett antal spelare sprungna ur den egna juniorverksamheten.
Jag vet inte om det var de ekonomiska problemen, uppmärksammade ända upp i rättsliga instanser, som tvingade Göteborgs hockeystolthet till detta grepp. Men effektivt och nyttigt för svensk hockey har det varit.
Till och med under fjolårets NHL-tyngda Elitserie gled det in en och annan 2021-åring på isen i \"Kålleseum\". Allt medan gamla plantskolan Timrå IK jobbat med helt andra lösningar.
I år är visserligen Timrås trupp föryngrad. Men \"junisarna\" kommer inte från det egna A-juniorlaget, utan från Skövde. Och Danmark...
Sundsvall Hockey är ett annat bra exempel. Nej, ett alldeles lysande exempel, förresten.
Inför ett dyrt äventyr i den nya allsvenska skapelsen, och med spelarflykt från om inte elände så i vart fall fattigdom, har Laget i Stan mer eller mindre tvingats lyfta upp ett antal sistaårsjuniorer och förstaårsseniorer i A-truppen. Och plötsligt känns Sundsvall Hockey som ett både angeläget och viktigt lokalt alternativ till den affärs- och underhållningsidrott som bedrivs i Timrå, där vi i bästa fall kommer att finnas ett ytterst fåtal medelpadingar i truppen varje år.
Jag är samtidigt övertygad om att Sundsvall aldrig skulle haft så många spelare från distriktet och regionen i sin trupp om man haft mer pengar att leka med...
På sikt borde det ändå kunna se annorlunda ut. Över hela linjen. För det är faktiskt i Superallsvenskan de bästa 192021-åringar borde finnas.
Och allra bäst skulle det gå här hemma om samarbetet i distriktet förstärktes, även om fönstren som reglerar transfermarknaden naturligtvis sätter ramarna när det är fritt att byta, köpa och sälja...

Mer läsning

Annons