Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publikrekord när Sävehof vann SM-guldet

Första gången i SM-final på femton säsonger, men IFK Skövde nådde inte översta steget på prispallen.
Dit skuttade Jonas Larholm och de andra Sävehof-killarna när SM-finalen 2005 var över och 27—26 för alltid blev inristat i Göteborgsklubbens historia.

Annons
Tungt för Skövde, glättigt och muntert för Sävehof.
 Mycket känsla i den här matchen, jag är så tacksam att det inte finns ord, sade Jonas Larholm.
Sävehof blev därmed svenska mästare för andra året i rad.
De fula guldhattarna hade spelarna bojkottat och krävt SM-guldkepsar, svarta med guld text, som de krängde på sig medan de jublade och hoppade runt på planen.
Jonas Larholm sade att han kände sig euforisk:
 Jag skulle vilja se matchen på tv för jag kommer bara ihåg vissa sekvenser. Så skönt att vi kunde vinna när det var så jämt.
Det stod 1111 i pausen, sedan Sävehof hämtat in Skövdes försprång.
Mycket sammanbitna drog Skövdespelarna i gång finalen och satte effektivt stopp för Sävehoftrion Jonas Larholm, Kim Andersson och Erik Fritzon.
Då gick det som på räls, Skövde ledde med 117. Men laget orkade inte hantera den målfarliga och passningsskickliga trion hela vägen.
Och klarade inte av att spä på ledningen, knäcka Sävehof. Med de där fyra målens försprång brände Skövde två frilägen. Ja, Sävehofs lysande målvakt Per Sandström stängde butiken.
Det såg alla i Globen, 14 326 handbollsfans. Nytt publikrekord för handboll. EM-finalen för tre år sedan sågs av 23 färre.
Festligt...
 Ja, en upplevelse, så härlig, även när vi låg under var det roligt att spela och se att vi kunde följa vårt koncept. Och jag tackar Per (Sandström) för att han räddade oss när vi var illa ute.
Per är målvakten i Sävehof. Han gjorde 27 svettiga räddningar, tog frilägen, höll tvåmålsförsprånget som Sävehof fick till med sjutton minuter kvar.
Efter 2018 kom aldrig Skövde i kapp.
Jonas Larholm brände två straffar, gjorde ett konstmål när han snurrade bort två försvarare, spelade fram till Erik Fritzon, och mycket annat.
Men han kan bättre än vad han visade i SM-finalen.
Tyckte han själv:
 Ja, det var inte en av mina bättre matcher. Men vi vann och nu får vi spela Champions League igen, jättehärligt, ja allting är bara bonus en sådan här dag.
Men det blir Europaspel utan kamraten Kim Andersson som avslutade fyra år i Sävehof med SM-guldet. Nu flyttar han till Kiel och tyska bundesliga.
Och Skövdes högernia Kristian Svensson (han och Kim delar på högerniajobbet i landslaget) blir dansk i FC Köpenhamn.
Kim Andersson var den bättre den här lördagen. Det kan ha berott på att Kristian Svensson fick två varningar de första tjugo minuterna och blev hämmad. Handboll är kamp. En varning till hade inneburit utvisning för resten av matchen.
IFK Skövde, årgång 2004/05 är ett homogent lag, och kanske var den här uppnådda SM-finalen bästa chansen på länge att bli svenska mästare.
 Jag är oerhört besviken att vi inte klarade det, sade tränaren och entusiasten Gunnar Blombäck.
Skövde hade satsat hårt på guldet.
 Vi har pluggat in läxan, spelet fungerade bra, men det var små detaljer som gjorde att vi förlorade. Vi ledde med fyra mål, men släppte in dem i matchen. Och så brände vi åt helvete för många chanser, släppte Erik Fritzon för lättvindigt.
Tränaren i Sävehof, Rustan Lundbäck, myste:
 Jag njöt hela matchen, även när vi låg under.
Så kan man säga när man fört ett lag till SM-guld för andra året i rad.

Mer läsning

Annons