Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roland Engström: Om 236 dagar börjar festen

/
  • Klappat och klart. Kim Källström, Fredrik Ljungberg, Henrik Lasson, Teddy Lucic och de andra tog emot folkets hyllningar på Råsunda. Fredrik Ljungberg passade på att ge bort tröjan, medan Zlatan hade kramkalas.

Annons
Fyra mästerskapsslutspel i följd.
Läs det igen. Och igen. Och igen.
I världens största och mest omhuldade idrott alla kategorier är det ett fantastiskt facit.

I går hette de inledande målskyttarna och matchvinnarna åter Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic. Men mannen bakom verket alla gångerna vi avancerat till de stora festerna, i Belgien/Holland, Japan/Sydkorea, Portugal och nu Tyskland, heter Lars Lagerbäck. Som ST-läsare kan ni känna extra stolthet över just den svenske förbundskaptenen, även om knappast någon i Ovansjö och Alby kunde tänka sig att den gänglige fotbollsfantasten skulle nå sååå långt när karriären inleddes i Fotbollsföreningen på idrottsplatsen mitt i det gamla fabrikssamhället i västra Medelpad.
Det trodde man nog inte i utbildningsorten Umeå heller, där Lagerbäck avancerade till division III-libero och pålitlig och noggrann ungdomsledare i Gimonäs.
Eller i Kilafors, utanför Bollnäs, där den egentliga tränarkarriären inleddes 1977.
Jag kan då inte minnas att vi i Ramsjö SK nämnde honom över huvud taget inför seriepremiären i hälsingefyran 1979. Tror vi nådde 11 på Knöttas och det var ju inget demonresultat med Kilaforsögon sett...
Men Lagerbäck gnuggade på, bytte till Arbrå innan det blev ett par år med Hudiksvalls ABK i tvåan under andra halvan av 80-talet. Och det var väl där karriären på sitt sätt tog fart, med de välkända förbundspärmarna som ständiga följeslagare...
I Svensk Fotbollförbundets tjänst har han allt sedan åren som ansvarig pojklandslagskapten i början på 90-talet tagit steg för steg uppåt i hierarkin. Lågmäld och anspråkslös till det yttre, men alltid analytisk och med en noggrannhet som i jobbet med de allra bästa spelarna lönat sig i form av EM, VM, EM och VM igen.
Fantastiskt! Skrev jag redan efter dramat i Zagreb i lördags. Och jag backar inte ett steg från det omdömet i dag heller.
Och tänka sig, nu får vi längta och drömma en hel vinter med en lottning i Leipzig 9 december som kan bli minst lika dramatisk som vilken kvalmatch som helst.
Ja, gårdagsinsatsen undantagen, då...
Men med slutfacit i hand var 31-segern hur stabil och säker som helst, trots att tidigare så pålitliga kort som Andreas Isaksson i målet och Olof Mellberg i mittförsvaret sviktade betänkligt emellanåt.
Utgångsläget gjorde matchen litet lurig, där samtliga inblandade visste att om endast naturlagarna var \"som vanligt\", ja då skulle det bli Tysklandsladdning efter 90 minuter mot Island. Detta Island som spelade hårt och tufft på Råsundas för årstiden riktigt gröna, men halkiga gräsyta, så det krävdes en hel del för att avsluta anständigt inför drygt 33.000 blå-gula fans.
Det tycker jag också att Lars-Rolands (vi glömmer förstås inte assistenten Roland Andersson) manskap klarade.
Anständigt, alltså. Mer går kanske inte att begära trots att Zlatan med flera tror att det här gänget har kapacitet att gå hela vägen nästa år.
VM-final, alltså.
Oj, vad jag längtar redan.

Mer läsning

Annons