Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skattesystemet måste ändras

Annons
Det finns näringslivstoppar som berikar sig själva av girighet. Skandiaaffären är bara ett välkänt exempel på detta.
Det finns en och annan girig elitidrottsman också. För att inte tala om den ständigt växande skaran av agenter. Men det finns förmildrande omständigheter i spelarnas fall. Och ni har säkert hört det förr, men det tål ändå att påminnas om: den korta karriären, försakandet av utbildningar och "vanlig" arbetslivserfarenhet i högproduktig, attraktiv ålder.
Däremot har jag nästan alltid svårt att moralisera över de idrottsledare som stundom hängs ut efter skatterevisioner och miljonrullningar av mer eller mindre rumsren art. Det är tvärt om många gånger ofattbart varför dessa män (för det är oftast medelålders män) ägnar 12, 14, 16 och ibland ännu fler timmar per dygn åt en verksamhet, som sällan ger något personligt jättelyft ekonomiskt sett.
Hur många miljoner hela Sveriges hockeybyggherre, Percy Nilsson, plockat fram ur egen ficka för att förse Malmö med elitishockey vågar jag inte tänka på. Men när det gungade som värst för ett par år sedan var det Percy som fick ta smällarna både medialt och juridiskt.
I Frölundas hockeyhärva för ytterligare några år sedan blev det också ett rättsligt efterspel, med fällande domar efter ekonomiskt fiffel och uteblivna skatteintäkter av kollossalformat...
Nu lystrar bovarna till namn som Mats Persson och Jan Nilsson. Klubben är IFK Göteborg, men skulle lika gärna ha kunnat vara någon annan i det allsvenska sällskapet.
För det finns en väletablerad gråzon.
I de mindre klubbarna, som den statsrådet Bosse Ringholm varit ordförande för, som drivs på traditionell ideell basis. Men också i de stora, affärsdrivande proffsklubbarna.
I gråzonen opererar, spelare, ledare, tränare och agenter.
Alla som någon gång letat avdrag till självdeklarationen vet att den granskande myndigheten kanske inte tolkar det hela och ser på saken med samma ögon. En del är glasklart, annat kan det finnas olika uppfattningar om. Tills dess ett slutgiltigt beslut är fattat och vunnit laga kraft.
Det finns människor som fuskar medvetet. Inom idrotten också, och då tänker jag i det här fallet inte på fysisk dopning...
Men jag tror faktiskt att de allra flesta tar sig in i gråzonen och där försöker hitta lösningar som verkar lagliga och som gynnar alla parter.
Med ett annat skattesystem skulle problemen vara både mindre och färre. Framför allt skulle det bli i alla fall lite enklare för svensk klubblagsfotboll att ta upp kampen med de halvstora klubbarna från de halvstora ligorna. Till att börja med.
Och då har vi hittat roten till mycket ont och en av anledningarna till ett onödigt trixande i samband med spelarövergångar.
Till att börja med borde artistskatten i Sverige så fort som det bara går anpassas till övriga Norden. 15 procent i ett halvår duger, men längden måste förlängas.
Det är ju så, att i Sverige tillkomer full skatt och sociala avgifter för hela perioden om en spelare går över tiden med en endaste dag.
I Norge blir det normal skattesats efter sex månader, men procentsatsen stannar ändå vid 15 procent för det första halvåret.
I Danmark har artistskattelängden förlängts till tre år.

Mer läsning

Annons