Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slutet är nära för Domanski Lyfors

En regnvåt plan i Italien, en småruggig höstdag för nio år sedan:
Sverige vann, Victoria Svensson debuterade.
Längs sidlinjen stod Marika Domanski Lyfors, som färsk förbundskapten i sin första landskamp.
Det skulle bli 133 till.
Efter den 134:e kan allt vara över.

Annons
Där den 45-åriga förbundskaptenen sitter på en trädgårdsstol utanför hotell Duncanhalgh i Accrington, ett par mil från Blackburn i Englands nordvästra hörn vet hon att slutet närmar sig. Hennes kontrakt går ut efter EM, och sedan tidigare är det klart att assisterande kaptenen Thomas Dennerby tar över.
Om Sverige inte vinner mot England på lördag är det färdigt.
EM för svensk del.
Förbundskaptensjobbet för Domanski Lyfors.
 Så är det, säger hon och rycker på axlarna.
 Någon match måste ju bli den sista, och det har jag varit förberedd på. Vinner vi inte mot England så blir det ju min sista match. Men jag hoppas att det inte blir så, jag hoppas att det inte är slut förrän om tre matcher.
I så fall skulle Sverige ha tagit sig till final.
Det är det som Domanski Lyfors har kommit hit för.

Lär av historien
Om det är något som hon saknat under sina nio år som förbundskapten så är det känslan av att någon gång få ställa sig högst upp och hänga ett guld om halsen.
Silver har hon så hon klarar sig. Men nu, i det utsatta läget inför lördagens sista gruppspelsmatch, är det ändå minnena från silveråren som Domanski Lyfors och det svenska landslaget plockar fram.
Vid EM i Tyskland 2001 var Sverige tvunget att slå både England och Ryssland för att gå vidare från gruppspelet. I VM 2003 gällde samma sak mot Nordkorea och Nigeria.
Så Marika Domanski Lyfors vet att Sverige kan resa sig. Och hon vet att hon kan få spelarna med sig.

Många händer
Vid VM i USA för två år sedan var Sverige sargat och nederlagstippat efter VM-premiärens 13 mot USA. I omklädningsrummet i Philadelphia, med bara någon timme kvar till matchen mot Nordkorea, ställde sig förbundskaptenen upp mitt på golvet.
Hon visste att det skulle krävas en seger mot nordkoreanskorna, annars skulle VM sannolikt vara över.
Då frågade hon:
"Hur många i det här rummet har sagt att vi ska vinna VM-guld?"
Först blev det tyst. Någon skruvade på sig, andra avvaktade.
Sedan räckte spelare efter spelare upp armen. Till slut log de.
"Det ante mig", sade Domanski Lyfors.
 Då var det ju bäst att de gick ut och visade det också, säger hon två år senare.
 Och det gjorde de.
Sverige slog Nordkorea med 10, slog Nigeria i gruppavslutningen och snubblade först på Tyskland i finalen.

Mäktig atmosfär
Vad hon ska säga för att inspirera spelarna till mötet med England vet hon inte förrän det blir dags och frågan är hur mycket extra tändning som behövs. När Sverige på fredagen intensifierade laddningen på hotellet i Accrington hade EM-arrangörerna på Ewood Park i Blackburn sålt 18 700 förköpsbiljetter.
Arenan tar 31 000.
Atmosfären blir mäktig. Precis som förväntningarna och pressen.
I en sån situation tror Domanski Lyfors att Sverige har en fördel av att ha ett mer rutinerat landslag än det engelska.
 Man kan prata om såna här matcher och förbereda sig mentalt, men det är inte förrän du står där som du inser vad det handlar om, hur stort det verkligen är.

Stora skillnader
Att lördagens match spelas på en av Englands finaste arenor är ytterligare en tecken på den klassresa som Domanski Lyfors och hennes landslag varit med om.
Några av dem är heltidsproffs, många är idoler, de spelar för miljonpublik i tv, de tapetseras på tidningarnas sportsidor, de spelar på Ewood Park i Europamästerskapet.
När Domanski Lyfors debuterade, den där höstdagen i Italien 1996, var det få som såg på, få tidningar som rapporterade och planen som ingen minns namnet på var mer lerig än klassisk.
Resan har tagit Domanski Lyfors en bra bit på vägen.
På lördag kan det vara över.

Mer läsning

Annons