Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strålande, SDFF

/

Annons
SUNDSVALL (ST)
Tre flicklag i olika DM-finaler och ett A-lag på väg att lägga beslag på tredjeplats i division I norra som nykomling.
Sundsvalls Damfotbollsförening kan se tillbaka på en strålande säsong, och över huvud taget verkar damfotbollen uppleva ett rejält uppsving här i Medelpad.

Ett efterlängtat uppsving, ska sägas, för medan de flesta andra distrikt haft en tydlig förmåga att haka på den boom som landslagets framgångar skapat har vi här i Medelpad stått och stampat i några år...
Vändningen kom i fjol höst, då SDFF äntligen vann maktkampen med främst Sund och åter tog steget upp i division I.
Men problematiken var förstås känd av alla inblandade parter och satsningen inleddes redan för två-tre år sedan.
Det är därför det känns så kul att kunna konstatera, att förbundssatsningen Damprojektilen, sponsorernas ökade insatser och inte minst fokuseringen bland styrelsefolk, andra ledare och spelarna själva skapat den positiva bild som SDFF och övriga dam- och tjejlag förmedlar just nu.

Och även om solen som alltid har synliga fläckar (Matfors avhopp från trean) handlar det alltså inte bara om den återuppväckta storklubben SDFF. Nej, hela Medelpad kan ta åt sig.
Sunds kapprustning har bidragit, liksom den stadsnära konkurrensen på flicksidan från Selånger, Sidsjö-Böle och Heffnersklubben. I Njurunda finns ett intressant samarbetsprojekt. I Timrå görs alltid ett gediget arbete, oavsett kön på fotbollsspelarna, och även längs vägen västerut lever och frodas damfotbollen.

Personligen tycker jag också det varit jättepositivt med \"tanterna\" i Nedansjö, som om de yngre motståndarna tittat och lärt delat ut flera nyttiga hemläxor.
Men utan ett utkristalliserat topplag på elitnivå faller det hela.
Och i regi av tränaren Micke Helmersson har SDFF mer än väl motsvarat alla förväntningar, samtidigt som Caroline Lindblad, Marie Barrling, Ida Brännström och de andra profilerna på planen får oss att tro på föreningens vision om allsvenskt spel senast 2008.

12-förlusten i hemmapremiären mot Bälinge sved. Visserligen var det exallsvenskt i IP den vårdagen, men med en nykomlings entusiasm och optimism kunde det mycket väl ha blivit en poäng.
SDFF-insatsen lovade gott, men vad den var värd visste vi inte. Då.
Nu, efter 61-segern mot Alvik hemma och tio förlustfria matcher i svit, vet vi bättre.
Sundsvalls Damfotbollsförening håller mycket hög och stabil division I-klass.
Så hög, att om serien startat ett par månader senare än normalt skulle Medelpadslaget varit med och fightats in i det sista om en allsvensk plats!

Låt mig dock direkt fastslå, att det är mest positivt att det trots allt inte blir så.
Klubben behöver ett år till på sig i ettan.
För att stärka organisationen ytterligare, jaga in mer pengar och inhämta kunskap om vad som verkligen krävs för en tillvaro tillsammans med Umeå, Djurgården/Älvsjö, Malmö FF, Linköping, Göteborg och de andra storheterna.

Jag tror också spelarna tjänar på att få chansen att stabilisera sig och växa in i rollen som spelare på elitnivå. Det är ju, trots allt, bara ett år sedan ettan var målet och allsvenskan fortfarande sågs som en fjärran dröm...

Mer läsning

Annons