Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strålande sol,

Annons
Strålande sol, högsommarvärmen i antågande och närmare 3.000 personer inne på SM-området. En atmosfär värdig Sundsvalls just nu hetaste idrottsstjärna.
Med tre veckor kvar till VM i Montreal riktades båda tränade och otränade ögon med spänt intresse mot Anna-Karin Kammerling i SM-finalen på den kortaste av fjärilsdistanser: 50 meter.
I mindre än en halv minut riktades allt fokus mot tävlingsbassängen.
Stämningen var hög. Och i samband med målgången steg ett försiktigt jubel mot den fortfarande blå kvällshimlen innan det för ett ögonblick blev tvärtyst.
Resultattavlans siffror avslöjade vad en och annan i och för sig anat, eller rent av fruktat. Therese Alshammar på den femte banan var etta i mål. Fyra hundradelar före hemmafavoriten Kammerling.
26,40 mot 26,44.
Jag har svårt att bestämma mig för hur jag ska tolka den där litet besvärande och generande tystnaden innan de artiga applådåskorna tog vid.
Förvåning eller besvikelse?
Tja, en kombination av båda känslorna är kanske det närmaste sanningen man kan komma när det gäller publiken.
För Anna-Karin själv övervägde besvikelsen.
Hon vet ju att "Tessan" har kapacitet att slå henne när hon är i form, har en bra dag, medan den egna formen kanske inte är på topp. En fulltankad, högexplosiv Anna-Karin Kammerling ska däremot inte ta stryk av Alshammar på just 50 fjäril. Lika lite som en maxtränad och uttoppad Therese Alshammar ska ta stryk av Kammerling på 50 fritt. Egentligen.
Men på hemmaplan var viljan att vinna större än vanligt denna sköna julikväll och nu får Anna-Karin Kammerling, Simsällskapet och simpubliken vänta minst ett år framåt innan det kommer nya möjligheter att vinna SM-guld i ett långbanemästerskap.
För med tanke på att just Anna-Karin lag ner satsningen på 100 fjäril var det här sista chansen för den här gången...
Ett trist faktum, då generationsväxlingen i den norrländska storklubben de här dagarna blivit extra tydlig på grund en av förkylningar och andra sjukdomar trasslig vår och försommar hos stora delar av elitgruppen, som som exempelvs hindrat Emmorna Wallin och Svanbäck delvis eller helt från att visa upp sig i dessa sammanhang.
Jämför man med hur det såg ut 1998 och 2001, då SM senast arrangerades i Sporthallsbadet, är skillnaden enorm.
Då var Sundsvallsinslaget markant under varje finalpass med ett antal prispallsbesök snart sagt varje kväll.
Nu har det mestadels handlat om hyggliga förmiddagsinsatser med ett par bärgade juniormedaljer.
Förutom dubbla silvermedaljösen Anna-Karin Kammerling, förstås...
En sak är sig dock likt, och det är vädret. Och arrangemanget, som får lovord nära nog vartän man vänder sig.
Övervägande soligt gör att publik, funktionärer och ledare trivs. Lagom varmt gör det hela ganska idealiskt också för de aktiva. Och med färsk rutin har också ytterst få missar noterats från arrangörshåll.
De som eventuellt ifrågasatte placeringen av ännu ett prestigefyllt långbanemästerskap i den norrländska simmarhuvudstaden i början av veckan har säkert tänkt om nu.

Mer läsning

Annons