Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tio svettigaste

/

Annons
Bildtext
Svettigaste
En av de svettigaste tävlingarna någonsin var brottningarna I
Stockholms-OS 1912. Svensken Ahlgren och finnen Böhling höll på i nio
timmar innan domarna gav upp och förklarade matchen oavgjord. De enda
som drabbades av solsting var tävlingsledningen som "eftersom ingen
vann" delade ut två silvermedaljer.

Text
Varma, långa, långa idrottstävlingar. Fast ibland är 97 sekunder en evighet. Och några minuters ängslig väntan svettigare än ett helt maratonlopp.


1. Ironman på Hawaii:. 3800 m. simning, 18 mil cykling och ett maratonlopp. I 40 gradig värme. Plus 90 procentig luftfuktighet. "Man dricker så mycket man kommer åt och svetten stannar på kroppen för den har ingenstans att ta vägen", berättar Lena Wahlquist Sveriges svettigaste elitidrottare.

2. Finalen i tungvikt i grekiskromersk brottning vid OS i Stockholm 1912 är känd som maratonmatchen. Svensken Ahlgren och finnen Böhling kramades med kraft i nio timmar. Eftersom ingen vann fick de dela på silver. Ännu värre var semifinalen i mellanvikt. Martin Klein, Ryssland, besegrade finnen Asikainen efter elva timmar under glödande sol. Dagen efter lyckades inte kravla sig upp till finalen. Jämför med dagens 3x3 min. i luftkonditionering.

3. De tidiga Safarirallyna före luftkonditionering och sömn. Då man tillsammans med en SAAB 96 sladdade omkring i bushen i ett dygn i sträck i 50-60 graders hetta. Slapp man dessutom kollidera med lejon var lyckan gjord. 1963 var dock inget bra år varken för förare eller lejon. Blott 7 av 83 ekipage tog sig i mål.

4. Ivar Johansson vann först fristilens mellanvikt. I stället för klättra högst upp prispallen vid OS 32 satte sig Ivar högst upp i bastun. Och stannade där hela natten iklädd en tjock gummidräkt. 4,6 kg lättare tog de stora brottaröronen sedan enkelt hem guld nr. 2.
5. Paavo Nurmi sprang sex lopp på sju dagar i OS 1924. och vann samtliga. På 1500 m. öppnade han första 500 snabbare än när Elliot och Ryan slog sina världsrekord 40 år senare. Efter att ha joggat runt slutvarvet, och slagit OS-rekord, vilade Paavo 55 minuter innan han satte OS-rekord i finalen på 5000. I terrängloppet över 10 650 m. kom bara 15 av 38 startade i mål och allra först var naturligtvis en helt opåverkad Paavo. Hade säkert vunnit även 10 000 m om han fått starta för finska ledningen. Istället löpte Paavo ett alldeles eget millopp samtidigt med OS-finalen och slog naturligtvis nytt världsrekord.
6. Girot ligger före hettan och Vueltan på hösten. Men Touren är obarmhärtigt varm. En normal cyklist förlorar 8-9 liter vätska/ dag. I drygt tre veckor. De flesta sover med dropp på nätterna.
7. Västtysken Pasquale Passarelli vann 57 kg:s klassen vid OS 1984 genom att ligga i brygga de sista 97 sekunderna. Och svetten sprutade. När lagkamraterna rusade fram för att gratulera var Pasquale oförmögen att kontrollera en enda muskel.
8. Stekhet centercourt i Wimbledon 1969. 41-årige mexikanske bollfenomenet Pancho Gonzalez mot 25-årige Charles Pasarell. Pensionären vann 22-24, 1-6, 16-14, 6-3, 11-9 Matchen var så lång att det tog två dagar att färdigspela den. Pasarell var också med i den längsta dubbelmatchen (134 set) men det var inomhus. Han förlorade även då.
9. Jungfruöarnas maratonlöpare Wallence Williams anlände tidigt till stadion i San Juan i Puerto Rico och 1979 års Panamerikanska mästerskap. Lite väl tidigt. Grindarna var stängda. Det tog några minuter innan någon uppmärksammat speakern på den svettige, biljettlöse i linne. Vaktmästaren ryckte ut med stora nyckelknippan och Williams var så överlägsen att det aldrig hann bli någon kö utanför insläppet.
10. Innan tiebreak blev allmänt accepterat passade gaphalsen John McEnroe och 17-årige Mats Wilander på. Sex timmar och 22 minuter höll de igång en DC-match i St Louis 1982. McEnroe vann 9-7 ,6-2,15-17, 3-6, 8-6. Utan "snackavbrott".

Mer läsning

Annons