Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bollnäs yngste proffstränare

/

Robert Skoglund är Bollnästravets senaste "nyförvärv" som proffstränare.
24-åringen från Bergsåker har redan gjort sig ett namn som specialist på kallblod – och är väldigt tydlig med vart han är på väg i karriären.
– Jag tror vi kan bli bland de största kallblodstränarna i Sverige redan i år, säger han.

Annons

Robert Skoglund, som är sprungen ur klassisk travsläkt, baserad på Bergsåker, hamnade i Bollnäs mest av en slump. När han och storebror Rikard avbröt sitt samarbete efter fyra år så hittade Roberts sambo Lina Tallberger det perfekta stället att starta en egen rörelse på då hon surfade runt på Blocket.

I augusti flyttade paret in i den vänstra delen av Runemo Gård, och blev en del av Bollnästravet.

Några varmblod har letat sig in i stallet, men det är en överväldigande majoritet av kallblod.

– Kallblod ligger varmast om hjärtat, det är det man hållit på med i alla år. Man har lärt sig mycket av dem, man vet vad man ska göra. Men aveln har gjort att de snart är lika självgående som varmblod, säger Robert.

Det kan låta konstigt att som 24-åring referera till "alla år", men för Roberts del stämmer det bra. Som sjuåring började han med en shetlandsponny som han både tränade och tävlade med.

När han var 14 år jobbade Robert som hovslagare på heltid, och när han fyllde 18 år tog han ut licens som amatörtränare – och hade några framgångsrika år med bland annat en V75-seger då hans Vildvitter (med brodern Rikard N Skoglund i sulkyn) vann på Solänget.

Att Robert har talang för sporten visar utmärkelsen 2012 då han tilldelades "Svenska kallblodsklassikerns stipendium". Diplomet hänger också i stallets fikarum.

– Att få det priset är stort, de flesta söker det.

Har du aldrig funderat på något annat än trav?

– Det är hur många som helst i familjen som hållit på med trav, sen begynnelsen. Det ligger i blodet och var naturligt för mig. Jag provade fotboll och hockey, men det var värdelöst...

2015 plockade Robert ut sin proffstränarlicens och året har startat lika bra som 2014 var. Då sprang stallets hästar in 700 000 kronor, i år har det redan blivit nästan 400 000 kronor, och Robert tror på ett rekordår – alla kategorier.

– En segerprocent på 15 siktar jag på, vi ligger på tio nu. Få se, vi har kört in 370 000 kronor nu efter fyra månader, kanske borde vi landa på 2-2,5 miljoner. Man märker också att det är viktigt att prestera, sedan vi började få fart i mars-april så har vi fått in tre nya hästar, säger Robert, som har det väl förspänt på unghästsidan.

Något som ger gott hopp inför bland annat sommarens kallblodskriterium.

– Unghästloppen är de stora målen i är. Vi har ju det bästa stoet i kullen bland treåringarna och vi har några till som tillhör Sverigetoppen. B.W Kurre är en som jag hoppas mycket på. De hästarna som Jan-Olov Persson haft som är bäst står ju här nu, säger Robert.

Steget till att bli proffs blev också så mycket lättare av att veta vilka hästar som skulle hamna i hans träning. Ägaren av de framgångsrika B.W-hästarna, Birger Wallström, flyttade direkt över två av sina lovande treåringar, och under våren kom ytterligare fem till Runemo Gård.

– Jag ringde upp BW-gubben (haha) direkt när jag blev egen. Jag viste att jag kunde ta steget och bli proffs i år eftersom jag skulle få in B.W-hästarna, jag visste att jag skulle kunna lyckas. Hade jag inte fått det hade jag kanske blivit proffstränare först nästa år. Det är så viktigt som ny tränare att lyckas direkt, annars är det lätt att man hamnar fel och får svårt att komma tillbaka, säger Robert.

Ja, hur är det egentligen att få in hästar och locka in nytt blod till sporten?

– Det är tungt att få in hästar i träning, så är det. Vi har hållit på och kört in och sålt egna hästar hela tiden, det går inte att sitta och vänta bara. Vi har nio egna nu. Men att jag blivit proffs gör att det är lättare att få in hästar. Som amatör är det lite krångligare.

Just nu (den 6 maj) har Robert 22 registrerade hästar på sin träningslista. Han och Lina håller i allt själva för tillfället, med hjälp av en "pensionär som heter Birger". Långa dagar och korta nätter är vardag för paret, som trots det brinner för att få verksamheten att växa sig stor.

– Tjusningen med det här är att jobba med djur och tävla. Att få fram egna hästar som blir bra. Jag tycker det är kul att köra mina egna hästar, men jag sätter inte upp mig på några körlistor. Man har inte tid att åka runt och köra åt andra när man har egen rörelse, säger Robert.

Berätta hur vardagen som tränare kan se ut?

– Det är långa dagar, förra veckan hade jag en timmes sömn på två dygn, vi var i Östersund en dag, åkte hem och bytte hästar och åkte till Dannero. Det blir mycket kaffe. Och det blir nog ingen chock den dag man skaffar barn. Men när man är sin egen så går det ju att lägga upp dagarna så man får lite lugn ibland.

I sommar kommer den intensivaste tävlingsperioden för stall Skoglund, med Sleipnerdagarna på hemmabanan och Kriteriet som huvudmål.

Och kanske når paret sina mål när 2015 ska summeras.

Jakten på de senaste decenniernas kallblodskung Jan-Olov Persson har bara börjat.

Mer läsning