Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två tunga avhopp gör hösten tung

Annons
Mikael Helmersson tackar för sig som SDFF-tränare och skidkungen Per Elofsson hoppar av den pågående OS-satsningen.
I Helmerssons fall kanske man kan hoppas på en comeback någonstans någon gång.
I Elofssons fall är det nu av allt att döma ett farväl från den gamla vintriga folksporten för alltid.
När både månaden oktober och vädret börjar närma sig mörka trista november var dessa besked vad man minst av allt önskat sig. Så långt från glada vitaminkickar som det över huvud taget går att komma...
Jag hoppas förstås att SDFF kan finna en lösning som både accepteras av spelarna och sponsorerna, som efter årets tredjeplats tar sikte på 2006 med en minst lika bra placering i målsökaren.
Men det blir inte lätt. Frågan är om det finns så många tränare som är bättre. Och att då finna någon som är tillgänglig för just uppdraget att förse Sundsvall och Medelpad med ett lag i damallsvensken ter sig som ett av distriktets viktigaste jobb just nu.
Nej, då. Jag glömmer inte Giffarna och dess tränarjakt. Men efter så många år med en damfotboll på dekis har det varit upplyftande att följa SDFF:s upprustning och kvalitetsförbättring med Micke Helmersson som huvudansvarig tränare.
Helmerssons facit är också enastående med serieseger i tvåan och kvalavancemang 2004 följt av en meriterande tredjeplats i den norra division I-serien som nykomling.
Nu ska vi naturligtvis inte måla allt i svart och odugligförklara övriga ledare runt laget. Men utan Micke Helmerssons kombination av etusiasm, kunnande, noggrannhet och förmåga att knyta både sociala och sportsliga kontakter så hade det nog sett litet annorlunda ut. Annorlunda till det sämre, är jag rädd...
Och nu gäller det också att kunna \"fejsa\" den uppkomna situationen och ändå satsa vidare. För dambasketlaget i all ära. Jag tror det är hur viktigt som helst att den stora breddsporten sommartid också kan stoltsera med och visa upp ett elitlag på damsidan.
Det sägs och spekuleras i att det var en superdopad Johann Mühlegg som indirekt knäckte Per Elofsson genom att direkt, i första OS-loppet i Salt Lake City för fyra år sedan, spränga sönder en hysteriskt guldjagande Elofsson och hela det övriga fältet, för den delen.
Jag var där och såg eländet på platsen som döpts till Soldier Hollow under ett helt annat krig långt, långt tidigare. Och jag säger inte emot.
Men, och det är viktigt, Per Elofsson hade redan tidigare drivit sig själv så hårt och på ett för en utomstående närmast vanvettigt sätt, där ord som vila och återhämtning hade en helt annan innebörd för Per själv än för oss andra...
Han ville lägga upp sitt träningsprogram själv, köra sina mördarpass på blötmyrar, ligga i höghöjdshus och ladda med sin personlige tränare på hög höjd längre och närmare detta olympiska spel än övriga landslaget. Folk som tyckte annorlunda begrep sig liksom inte på. Tyckte klanen runt Elofsson.
Vi fick ett spretigt landslag. Och en slutkörd skidkung.
Nu är det definitivt slut. Vi har fortfarande ett spretigt landslag, men står utan en given skidkung inför Turin.

Mer läsning

Annons